music.blogg.se

Den brittiska soul-scenen är inte lika stor och erkänd som den amerikanska, men klart underskattad vill jag säga. Ett av de senaste sjärnskotten på väg uppåt är 22-åriga Lianne La Havas från London. Musiken hon hittills släppt är lättsam singer/songwriter-pop med lite smak av soul och ibland elektroniskt. Hon släppte i oktober sin första EP, "Lost & Found", på vilken man hittar den fina duetten "No Room For Doubt" med sångaren Willy Mason över ett lugnt gitarr-plockande. De andra fyra låtarna på EP:n följer ungefär samma stil, som exempelvis den söta "Age". Den avslutas dock med låten "Final Form" (som är en Everything Everything-cover), som till en början låter likt de andra men som när refrängen kommer fylls på med tunga elektroniska basljud och påminner då en del om Little Dragon.

I slutet av året så var hon en av de nominerade för priset BB Sound of 2012, men som dock gick (absolut välförtjänt) till en annan Music Blogg bekant, Michael Kiwanuka. Hon är nu aktuell med ytterligare en EP och singel med samma namn, "Forget", och ett helt album sägs snart vara på väg. Singeln är mer rivig med en intensiv gitarrslinga, rytmiska synth-ljud och kaxig breakup-text, vilket jag tycker passar henne minst lika bra som de lugnare låtarna. Som vanligt också när det dyker upp en ny artist med en bra låt så dyker det ju också upp en hel del remixer, och i det här fallet så har det gjorts två mycket fina versioner av "Forget". De båda är lite långsammare än originalet och klipper upp sången och ändrar på den snyggt. Den ena är gjord av den amerikanska producenten Shlohmo och är ganska mörk och tung med snygga små beats. Den andra är en mer officiell remix och är gjord av en annan londonbon Two Inch Punch, och är ännu lugnare med fingerknäppande och ploppande synthar. Det ger en sexig version som påminner lite om Timbalands låtar ihop med Aaliyah. Se och lyssna till originalet nedan, och glöm inte bort att hålla ögon och öron öppna inför det kommande albumet!

//Per

I lördagskväll så var det den årliga P3 Guld-galan, och ett av framträdandena gjordes av Rebecca & Fiona med en mix av deras låtar "Jane Doe" och "Bullets". På förra årets gala så gjorde skånepågen Albin Gromer succé med sitt uppträdande och låten "Här Inne Hos Mig", och han är nu på gång med sitt debutalbum, och som heter just kort och gott "Album", som släpps slutet på februari. Det är nog inte bara jag som ser mycket fram emot det, efter att han har släppt EP, singlar och bland annat gästat Timbuktu på både skiva och live. Hans musik är själfylld och utlämnande, speciellt eftersom han sjunger på svenska, och blandar snyggt soul och elektroniska ljud. B-sidan till senaste singeln "För Det Är Du" är just hans egna version på tidigare nämnda Rebecca & Fionas låt "Bullets", och som han har valt att kalla "Hon Skjuter Mig". Jag har lyssnat så många gånger på den här låten senaste dagarna, och än har jag inte fått nog. Kanske blir det lagom till hans hela album kommer och jag kan fylla på med nya grymma låtar från Gromer.
Nedan kan ni se och lyssna till en fin kortare aukustisk version av "Hon Skjuter Mig", och hela låten finns att lyssna till på Spotify.

//Per

Sakta men säkert får vi fler pusselbitar från Miike Snow's nya album, denna gång är det Paddling out som får se dagens ljus. Lyssnat på låten några gånger nu och jag gillar den mer ju mer jag lyssnar på den. Just nu är det dock bara kul att höra ifrån Miike Snow överhuvudtaget, så det återstår att se hur låten står sig mot de övriga på det kommande albumet.

Nästan redan innan det föregående året har avslutats och alla årsbästa-listor svämmar över nätet (tyvärr så blev det inga från Music Blogg i år...men räcker ju helt klart med de som finns på andra sidor) så börjas det direkt att spekuleras i vilka akter som kommer att slå igenom det knappt påbörjade nya året. En av de akter som cirkulerat i dessa diskussioner är bandet Alabama Shakes.

Alabama Shakes är som namnet påvisar mycket riktigt från just Alabama och staden Athens (dock ej att blanda ihop med Athens i Georgia där R.E.M är ifrån) och är en kvartett med sångerskan Brittany Howard som förfigur. Bandet spelar minst sagt själfull sydstatsrock med tydliga sena 60-tals-influenser, hörs lite av bland annat Creedence och Janis Joplin bland annat, med stänk av en drös soul-artister. Låtarna sätter ofta igång långsamt, för att sedan växa till sig och bli snudd på enorma. De ska tydligen vara riktigt bra live, vilket ni kan se ett litet exempel på i videon nedan och där ni kan höra "You Ain't Alone". Låten avslutar deras nyss släppta första EP, och där också enligt mig den helt sjukt bra (kan helt enkelt inte få nog) "On Your Way" också finns samt två andra låtar. Den sistnämnda låten får en att dras med till kyrkan med sin lätt religiösa text och hymn-liknande början, för att sen dra igång och få en att stå upp i bänken och rejält gungandes klappa med!

//Per