music.blogg.se

Nu är det måndag igen. Regnet öser ner och himlen är kolsvart. Nästan lika mörkt är det på musikhimlen i veckan. Inte ett enda skivläpp i veckan är värt att nämna. Konsertmässigt däremot har vi en del att se fram emot.

Vi som bor i Stockholm kan få ett litet glädjelyft i sommarmörkret om vi orkar pallra oss till Nalen imorgon. Där kommer nämligen en frisk fläkt vid namn Gnarls Barkley att infinna sig kl. 21.00. Malmöborna kan se fram emot Jimmy Cliff på onsdag i Folkets Park. Samma dag huserar Nationalteatern i Halmstad. På torsdag kan man se en av tidernas bästa musiker, Leonard Cohen, på Sofieros Slott i Helsingborg.

Veckans höjdpunkt är helt klart Arvikafestivalen som drar igång på torsdag och fortsätter fram till lördag. Återkommer till den senare i veckan.

Precis som alla rockstjärnor hade medlemmarna i Guns N’ Roses stora drogproblem. Värst missbruk hade trummisen Steven Adler. Under Stevens drogpeak blev han inlagd på Rehab 22(!) gånger, och rymde lika många.

Stevens missbruk ledde till slut att han sparkades från bandet, strax innan färdigställandet av Use Your Illusion albumen.

För mer Guns N' Roses kuriosa klicka här.

Jag är ruggigt förtjust i psykedelisk rock. Ikväll på Peace & Love i Borlänge har alla besökarna möjlighet att se en av pionjärerna inom psykedelisk rock.

Dagen rekommendation för kvällens spelningar: Roky Erickson & The Nomads.

Roky var med och grundade ett av historiens första rockband inom psykedelisk garagerock-genren, 13th Floor Elevators. Förutom Rokys musikaliska begåvning har han uppmärksammats mycket för sitt drogmissbruk och för sina regelbundna besök på fängelser och mentalsjukhus.

På Peace & Loves sista festivaldag uppträder Roky Erickson tillsammans The Nomads, sveriges garagerockspionjärer.

Lyssna på: Roky Erickson – Don’t Shake Me Lucifer

Peace & Love fortsätter att rocka Borlänge. Och jag fortsätter att bevaka festivalen, på avstånd. Idag kommer ett fyrtiotal nya artister att äntra scenerna på festivalområdet. Bland dom ser vi Billie The Vision & The Dancers som jag skrivit tidigare om här, och Miss Li som jag skrivit tidigare om här.

Min rekommendation för kvällens spelningar är: Crystal Castles

Crystal Castles började 2003 som Ethan Kaths soloprojekt. 2005 inleddes samarbetet med Alice Glass och solon blev en duo. Av misstag råkade dom lägga upp ett experimentellt spår där Alice soundcheckar på sin MySpace-sida. ”Låten”, som hade namnet Alice Practice, öppnade ögonen på flera skivbolag och hypen var ett faktum, sen dess har fansen vallfärdat till CC:s MySpace-sida. Än idag är spåret Alice Practice en favorit bland majoriteten av fansen, trots att den är extremt artsy där man tycks försök skapa så mycket oljud som möjligt på 2:42 minuter, men jag måste medge att den blir rätt catchy efter några lysnningar.

Crystal Castles spelar trashig electro-house som fullkomligt spyr ut tv-spelsljud och kraftigt förvrängd sång. Det är noisigt men samtidigt melodiskt, kaotiskt men fortfarande samlat, och det framförs ständigt med en upplyftande energi och det är genomgående intressant och oförutsägbart.

Det sjävbetitlande debutalbumet släpptes i April och det är minst sagt en imponerande vågad och skarp debut. Man märker tydligt att Crystal Castles har inspirerats av svenska The Knife, framförallt på titelspåret Untrust Us. Här och var drar det även över åt New Order-inspirerad syntpop. Det råder inga tvivel om att Kath och Glass är extremt kreativa och fantasifulla, men det är också lite det som är deras problem. Ibland känns det som att dom vill få in väldigt mycket ljud på väldigt lite tid. Hursomhelst är det ett grymt album av ett grymt band och jag kan tänka mig att dom är som grymmast live.

Bästa spåren på Crystal Castles är: Untrust Us, Air War, Courtship Dating, Crimeswave och Good Time.


Samtliga nämnda spår, förrutom Good Time, finns för lyssning på bandets MySpace.

Igår avslutades Accelerator-festivalen, som enligt mig hade årets bästa laguppställning. Idag startar årets kanske näst bästa festival (jämnt skägg med Hultsfred) Borlänges stolthet; Peace & Love. Om Accelerators bokningar var kvalitativa så är Peace & Loves minst sagt kvantitativa… fast fortfarande med kvalitet.

Det är hela 100 band och artister som ska rivas av på tre dagar. Så samtidigt som jag önskar att jag kunde gå så blir jag stressad bara av att kolla på spelschemat… hur skulle man välja!?

För er som ska gå så är mitt tips för dagen: CSS!

CSS är ett brasiliansk indierockband som spelar poppig och snabb discorock. Namnet CSS står för Cansei de Ser Sexy, som i sin tur betyder ”Jag är trött på att vara sexig”, ett citat hämtat från Beyoncé. Trots namnet tycks inte CSS vara särskilt trötta på att vara sexiga. Självbetitlade debutalbumet från 2006 och bandets framton rent allmänt genomsyras av sexuella anspelningar, allt ifrån det återkommande användandet av xxx, i t.ex. den energiska fronttjejen Lovefoxxx namn och titelspåret CSS Suxxx, till låttexter som till och med skulle ha fått Lola Ferrari att rodna. Allt förpackas dock på ett humoristiskt och lekfullt sätt.

CSS uppföljande album släpps om knappt en månad i Sverige. Fram till dess får ni hålla till godo med några spår från debuten Cansei de Ser Sexy:

Lyssna på: CSS – Music Is My Hot Hot Sex

Lyssna och titta på: CSS - Let's Make Love And Listen To Death From Above:

För ett par år sedan snubblade jag över en riktigt intressant EP. Soundet var fräscht och lekfullt och så där härligt pop-psykedeliskt. EP:n hette Time To Pretend och bandet hette MGMT (tidigare The Management).

Tidigare i år släppte dom sitt debutalbum Oracular Spectacular. Som önskade producenter räknade dom upp: Prince, Nigel Godrich, Barrack Obama, och "inte Sheryl Crow”. Dom fick nöja sig med Dave Fridmann, och det är verkligen inte fy skam, karl har ju fan trollstavar till fingrar. Han har tidigare skapat magi med The Flaming Lips, Mercury Rev och Ed Harcourt… för att nämna några få. MGMTs musik passar Fridmann som handsken och Fridmanns karaktäristiska sound passar MGMT som handsken.

Oracular Spectacular är ett underbart debutalbum! Det är drömsk indie-elektronika mixat med klassisk 70-talsrock, i synnerhet Bowies tidiga mästerverk. Det är syntigt och trallvänligt med falsettsång och förvrängda slagverk.

Ikväll spelar MGMT på Accelerator! Missa inte!

Bästa spåren från Oracular Spectacular är: Time To Pretend, The Youth, The Handshake och Electric Feel, men helst ska albumet avnjutas i sin helhet ;)

Om du bara har tänkt att gå på en festival i år så spetsa ögonen nu. Ikväll drar nämligen, enligt mitt tycke, årets bästa festival igång; Accelerator. Festivalen äger rum på Münchenbryggeriet, tidsramen är dagarna två, och nyckelordet är indie!

Till de hetaste akterna hör fantastiska Band Of Horses, ett av mina absoluta favoritband; Vampire Weekend och Duffy, som var betydligt mer indie när hon bokades ;)

Dessutom kan vi se fram emot The Teenagers, Deerhunter, The Brian Jonestown Massacre och svenska El Perro Del Mar (som jag skrivit om tidigare här). Plus en hel del andra bra artister som är up and coming!

Festivalen börjar ikväll kl.18. Kolla in http://www.acceleratorfestivalen.se/ för fullständigt spelschema.

Här på bloggen tänkte jag grunda med lite Vampire Weekend. Nedan kan ni lyssna på deras första singel Mansard Roof samt mitt favoritspår M79. Dessutom en akustisk liveversion av Oxford Comma.

Enjoy! I sure as hell will!

Nu är jag tillbaka från fotbollsresan…. fast så mycket fotboll blev det inte. Det blev mest en jakt på bra väder, vilket resulterade i sex länder på lika många dagar. Men sjukt kul var det i alla fall ;).

Förutom ett besök på en indieklubb i Innsbruck och flitigt spelande av Nacka Skoglund Vi Hänger Med så det har inte blivit särskilt mycket musik i veckan. Jag får se till att ta igen det nu.

Vi har några sköna spelningar i veckan. Lyckas ni få tag på biljetter så måste ni kolla in stencoola Erykah Badu som spelar på Berns, Sthlm, på torsdag. Lika svårt lär det vara att få biljetter till veckans kanske hetaste spelning; Kent + Thåström på Zinken, Sthlm, lördag. Bor ni i Göteborg så kan ni se fram emot en grym spelning med Brian Jonestown Massacre på Sticky imorgon och en ännu grymmare spelning med The Magnetic Fields på Lorensbergsteatern, Göteborg, på lördag (även på Cirkus, Sthlm, söndag).

Det är dock en ganska tråkig skivsläppsvecka. Höjdpunkterna är Sigur Ros Med sud i eyrum vid spilum..., Jim Noirs självbetitlade andra album och Heidi Talbots kritikerrosade uppföljare In Love And Light. Det släpps även två intressanta svenska debutalbum i veckan från Adrian Modiggård och Killerchaps.

Dessutom är det sverigerelease av underbara Get Well Soons album Rest Now Weary Head! You Will Get Well Soon, som jag skrivit om tidigare här.

Kära musikallierade, Imorgon bitti åker jag ner till Österrike för att kolla på fotboll. Det betyder att bloggen kommer stå ouppdaterad fram till måndagen den 23 Juni. Men det handlar ju bara om en dryg vecka, sen är jag tillbaka igen med purfärska rekommendationer och nykläckt musik.

Jag föreslår att ni tar tillfället i akt och kollar igenom tidigare inlägg, finns säkert en del godbitar där som ni har missat ;)

Ha en trevlig vecka, och glad midsommar... och heja Sverige!

Jag har alltid varit förtjust i gubbrock. Tyvärr görs det inte så mycket bra gubbrock idag, till och med de klassiska gubbrockarna har glömt bort hur man gör. Därför uppskattar jag ett band som The Diamond Dogs som går in och spelar gubbrock som gubbrock lät när det var som bäst. Och till skillnad från majoriteten av alla MySpace-band som ständigt och felaktigt hävdar att dom låter ”som inget du hört förut” så hymlar inte Diamond Dogs med att dom låter exakt som rock n’ roll lät på sjuttiotalet… -73 för att vara exakt. Igår släppte The Diamond Dogs albumet It's Most Likely.

Bandet bildades i Katrineholm i början av 90-talet av musikaliska begåvningen Sulo. Men trots sin långa livslängd har man inte lyckats göra sig särskilt välkända i Sverige. Det beror till stor del att man koncentrerat sig på övriga Europa, där man framförallt brytigt mark i Spanien och Tyskland och turnerat flitigt, med bl.a. Hanoi Rocks, The Cult, Nazareth och The Damned.

Soundet på de tidigare plattorna har skiftat en del mellan glamrock och klassisk rock n’ roll, med tydliga spår av The Faces och 70-tals-Stones. Jag har ännu inte lyckats lägga vantarna på It's Most Likely så jag ser med spänning fram emot att se vilken linje man valt att gå denna gång.

Ynglingarna Ben Cooper och Alex Kane har spelat tillsammans sen 2000, men arbetat på varsina projekt. 2004 bestämde dom sig för att skapa musik tillsammans och bildade duon Electric President. 2006 släppte dom sitt första album, det självbetitlade Electric President. Både musikskribenter och Indiekidsen var enigt gillande till pop-godiset som debuten bjöd på.

Idag släpper Electric President sitt andra album och det smakar fortfarande lika gott. Även fast det stundtals är samma smaker. Kompositionerna är praktiskt taget de samma, och ljudbilden lika så. Men det låter fortfarande riktigt bra!

För er som inte är bekanta med Electric Presidents så spelar de indie-elektonika med starka influenser av The Postal Service och Death Cab For Cutie. Det är inte lika rockigt som Death Cab och inte lika elektronisk som The Postal Service. Men gillar man någon av nämnda band kommer man garanterat gilla Electric President också. Ben Cooper har parallellt med Electic President sitt eget band Radical Face, som jag förslår att ni lyssnar in er på om ni inte redan gjort det.

Bästa Spåren på nya albumet är: Monster, It’s like a Hearbeat, Only It Isn’t, We Will Walk Through Walls och Ether.

Konserter
Veckans stora händelse är helt klart Hultsfredfestivalen som drar igång på torsdag. Bortsett från det så är det en ganska sval konsertvecka. Vi har visserligen ett par stora namn som Kylie Minogue (Globen, Sthlm, onsdag) och allas vår Dolly Parton (Stockholms Stadion på fredag och Malmö Stadion på lördag). Men det kittlar inte direkt mina trumhinnor. Så har ni inte tänkt åka till Hultsfred skulle jag rekommendera följande istället:

Gillar ni jazz så bör ni kolla in Sveriges jazzdrottning Nina Ramsby som kompas av Sveriges bästa jazzband Ludvig Berghe Trio. Tillsammans förgyller dom fredagskvällen på Nefertiti i Göteborg.

På onsdag släpper hyllade Kristian Anttila sitt tredje album Lille Napoleon. På kvällen, kl. 20.00, kör han en spelning och signering på Bengans i Stockholm, därefter blir det spelning och signering på Folk o Rock i Malmö (på torsdag) och på Bengans i Göteborg (på fredag). Sen bär det av mot Hultsfred. Passa på att kolla in honom om ni bor i någon av våra stora städer.

På fredag har dessutom Jacob Felländer, som jag skrev om förra veckan, releasefest och spelning för sitt debutalbum. Festen äger rum på Berns och vad jag har förstått är den öppen för allmänheten. Men är ni sugna föreslår jag att ni drar ett mail till Jacob och frågar ([email protected]), vakterna på Berns är ju ingen lek att ta sig förbi.

Skivsläpp
På skivfronten då? Jo, där händer det lite mer. Vi som gillar Indie-Elektronika kan se fram emot genialiska Electric Presidents andra album Sleep Well och Oppenheimers andra album Take the Whole Midrange and Boost It. På onsdag släpper Sveriges kanske coolaste band The Diamond Dogs albumet It's Most Likely. Samma dag kan vi lägga vantarna på norska indie-folkrockarna Real Ones album All For The Neighbourhood och svenska I Are Droids lovande debutalbum I Are Debut.

Andra intressanta skivsläpp i veckan är: Eliza Gilkysons Beautiful World, Natalia Claviers Nectar och tidigare nämnda Kristian Anttilas Lille Napoleon . Samtliga släpps på onsdag.

I onsdags släppte Malmö-bandet Billie The Vision & The Dancers sitt fjärde album, I Used To Wander These Streets. Ikväll har dom releasefest på Debaser Medis, Stockholm, först en matinéspelning på dagen för alla åldrar och därefter en kvällspelning för 20+. Imorgon fortsätter festen på Sticky Fingers, Göteborg.

Billie The Vision & The Dancers bildades 2004. Ursprungligen hade låtskrivaren och sångaren Lars Lindquist sett det som ett soloprojekt, men såg till att få ihop det sjumannaband som till slut blev Billie The Vision & The Dancers. Samtliga skivsläpp har fått ett bra mottagande, och de två första skivorna blev båda Manifestnominerade.

Billie The Vision spelar svängig latinoinspirerad pop med mycket blåsinstrument och karibiska tongångar. Både texterna och musiken är lekfull och självutlämnande. Lite som om I'm From Barcelona skulle spela Belle And Sebastian.

Bille The Vision har inte direkt spottat ut hits, men samtidigt innehåller deras album väldigt få (om ens några) fillers. Samtliga album är genomgående bra och lättlyssnade och det känns smått sagoberättande att lyssna igenom hela diskografin kronologiskt.

På bandets hemsida kan man kostnadsfritt ladda ner alla spår från deras tre tidigare album. Visst är det underbart med musiker som vill dela med sig av sin musik gratis!

Född i Norge, bosatt i Sverige, slagit i Storbritannien... slagit stort i Storbritannien. Idag släpper Ida Maria sitt debutalbum Fortress Round My Heart. 23-årigen har tokfort blivit extremt hypad i Storbritannien och omnämns som "the next big thing" i Europa, och i Norge vann hon det prestigefyllda Alarmpriset i slutet av förra året. Allt detta utan att ens ha släppt ett album!

I Sverige känner vi nog mest till hennes låt When It Comes To You som var med i en reklamfilm för Peugeot. Ni som följer Grey's Anatomy har säkert även hört ett par av hennes låtar där.

Ida Maria har en skön indiestil och låter bitvis som en rockigare Lily Allen eller Kate Nash, fast utan den påtagliga brittiska accenten. Det dröjer nog inte länge förens Ida Maria blir stor även i Sverige... riktigt stor. Jag kan inte föreställa mig annat än att hennes debut kommer mottas av enbart lovord. Bästa spåren är: Oh My God, Keep Me Warm, Queen of the World och Stella.

Jag ÄLSKAR videon till Oh My God:



Lyssna på: Ida Maria - Stella (fler låtar finns på hennes MySpace, missa inte balladen Keep Me Warm)

Jacob Felländer är för de flesta helt okänd. Men här och var finns det folk som vet vem han är. De som är lite mer kultiverade känner honom som en oerhört skicklig fotograf, de som är lite mindre kultiverade känner honom som snubben som står bredvid Eva Röse på mingelbilder i skvallerpressen. Eva är för övrigt hans fru. Nu får ni i alla fall möjligheten att lära känna Jacob som musikern. Imorgon släpper han nämligen sitt debutalbum "Letters From The Trenches".

Informationen om skivan är helt klart sparsmakat, jag har inte lyckas hitta en låtlista någonstans. Men på Jacobs MySpace-sida ligger fyra spår uppe för lyssning, och jag förutsätter att de alla kommer att finnas med på debuten. På albumet har han god hjälp av den svenska musik- och skådiseliten (fråga mig inte vad skådisarna tillfört). Christian Kjellvander, Britta Persson, Lina Englund och Eva Röse är några välkända namn som Jacob samarbetat med på "Letters From The Trenches". Han har även samarbetat med en hel del begåvade producenter, som kanske inte är så välkända till namnen men dom ligger bakom många av Sveriges finaste, som t.ex. The Hives och Moneybrother. Även Nina Ramsbys vapendragare Calle Herlöfsson har haft fingrar med i spelet. På det hela taget känns det som att albumet kan bli jävligt intressant.

All denna kreativitet ger sig verkligen till känna på de fyra teaser-spåren. Låten "Type 0707177694", är verkligen så experimentell och hypnotiserande som man hade väntat sig, och hoppats på. Första halvan av låten påminner mycket om Pulps underbara Common People, men utan att kännas plankad. Mitt i låten byts soundet totalt och man märker tydligt spår av Moneybrothers skitigt sköna sound. Och ja, telefonnumret i titeln går faktiskt till Jacobs mobil... han uppmanar även i låten att slå honom en signal, så passa på, han lär ju byta nummer snart.

Jag skulle tippa på att den underbart vackra låten Shy Girls kommer att bli skivans första singel. Den har verkligen hitpotential och känns mest kommersiellt gångbar av de fyra spår jag lyssnat på.

Det är många stora namn som spelar i veckan;

Dio ikväll på KB i Malmö och på Debaser Medis, Stockholm på onsdag.
Bryan Adams på Scalateatern i Stockholm på tisdag.
Steve Earle spelar på Circus, Stockholm på tisdag.
Lenny Kravitz på torsdag på Sofiero Slott i Helsingborg
Melody Club på Björnes i Mariestad på fredag.
Celine Dion på lördag i Globen, Stockholm.

Men dom känns alla ganska ointressanta och inaktuella. Det är bara Bryan Adams och Lenny Kravitz som kommit ut med material i år, vilket Bryan hade gjort bäst i att låta bli.

Personligen tycker jag att veckans mest intressanta konserter är Kleerup på Respekt i Göteborg på fredag och Billie The Vision and the Dancers skivreleasekonsert på KB, Malmö, på torsdag samt deras två spelningar på Debaser Medis på fredag.

Det är en mycket bra vecka på skivsläppsfronten! Personligen ser jag fram emot Aimee Manns sjunde album "@#%&! Smilers", Lyon Shannons "El Sol" och Ida Marias "Fortress Around My Heart". Men framförallt Jacob Felländers debutalbum "Letters From The Trenches" och Billie The Vision and the Dancers "I Used To Wander These Streets". Samtliga släpps på Onsdag. Jag återkommer till några av dom under veckan!

Bra vecka med andra ord... enjoy!