music.blogg.se

Gruppen Grouplove (som tidigare först bara hette kort och gott Group) var ett av de 20 akterna som fick vara med på det brittiska musikmagasinet NME:s samlingsskiva "NME Radar Compilation" över förra årets bästa nya artister. Där samsades de med nu redan högt hajpade och växande artister som The Drums, Best Coast, Sleigh Bells, Summer Camp och Zola Jesus. Inget dåligt sällskap för en ny grupp. De har av samma magasin även lyfts upp som en av de akterna som man ska hålla koll på i det nya året, var jag fick upp ögonen för dem.

De fem medlemmarna består av två tidigare New York-bor, en tidigare London-bo och två Los Angeles-invånare som träffades på Kreta i Grekland, men de bor nu allihop i LA för att kunna spela och skriva mer musik ihop. De fann snabbt att de hade gemensam smak och sagt själva att de inspireras av bland annat av Pixies, vilken man klart kan höra.

De har hittills spelat in en självbetitlad EP som innehåller singeln "Colours" som fanns med på tidigare nämnda samlingsskiva och nu också fått en video till. En mycket bra låt som med sitt enkla riff sätter sig direkt och låter lite som en gammal grunge-hit från tidigt 90-tal. Sångaren Christian Zucconi har en väldigt bra rock-röst som passar både när han sjunger lugnt och när han tar i, och som ackompanjeras snyggt av en av de andra medlemmarna, Hannah Hooper (som även gör gruppens snygga omslag), på bakgrundssång.
Efter den kommer låten "Naked Kids" som börjar vackert med stämsång och klapp som sen övergår till ett enkelt aukustiskt gitarr-riff med en text som handlar om hur de åker till stranden, badar nakna och har bara kul. Låten är lite lugnare, men låter fortfarande skönt grungigt och lo-fi, lite som tidiga Weezer.
Sedan kommer min favorit-låt på EP:n, "Gold Coast", som den är ännu långsammare och monoton med sångaren Christians sköna röst över en tung bas, rytmiska trummor och en svävande gitarrslinga efter refrängerna. Den sista 1,5 minuten av låtens cirka fem minutrar kan vara det bästa jag hört på mycket länge som inleds med att Zucconi under den sista refrängens gitarrspelande börjar skrika "C'mon..!!" och yla likt Jim Morrison på Venice Beach, för att sedan övergå tillbaka till baskompet och ännu mer rytmiskt trumspelande, men nu med hela gruppen unisont sjunga "oooooh, yeaaaah" lugnt och harmoniskt. Det hela avslutas med att det låter som om de går utför kusten och ner under vattnet och musiken försvinner sakta in i det djupa blå. Magnifikt.
Den fjärde låten på skivan är "Don't Say Oh Well" och är en riktigt poppig solskenshistoria som passar perfekt för soliga dagar tillsammans med kompisar bara hängandes i en park. Låter lite svensk pop över det hela faktiskt. Två och en halv minut av ren och skär musikalisk glädje som får en att vilja dansa.
Sista låten "Getaway Car" avslutar lugnt och vackert, och bevisar bara hur jämn och fantastiskt bra mini-albumet är. Jag bara antar att gruppen håller på att spela in mer material och snart släppa en fullängdare, och håller den så här hög och jämn klass så kan det bli något riktigt stort. Grouplove låter som de hållt på länge, men fortfarande har hungern och naiviteten kvar.

Lyssna på hela EP:n på deras officiella hemsida och se videon till "Colours" nedan.

//Per