Music Blogg

Blir som ni trogna läsare ser inte så många inlägg längre här på själva bloggen, men där emot så blir det faktiskt en hel del tips och länkar på både facebook och twitter, så följ oss gärna där. Dock har jag fortfarande hela tiden smått suget efter att skriva och tipsa om bra musik, och när det då dyker upp någon riktigt bra upptäckt så känner jag att det förtjänar lite mer uppmärksamhet. Såg en länk med en video som en kompis la upp på facebook, vilket var med den för mig helt nya bekantskapen Alex Clare.

Alex Clare är en 27-årig sångare från London. Han växte upp med att lyssna på hans pappas gamla jazz- och soul-skivor medan även samtidigt med mer modern elektronisk musik som drum & bass och garage. Blandningen av dessa influenser märker man tydligt på hans debutalbum "The Lateness of the Hour", som kom för snart ett år sedan. Även om Alex själv är ny så är albumet producerat av två redan giganter, nämligen Diplo och Switch, som tidigare producerat bland annat M.I.A och Beyoncé ( och som tillsammans är kända under duo-namnet Major Lazer och då släppte albumet "Guns Don't Kill People... Lazers Do"). Tillsammans har de satt ihop en riktigt snygg och sammanhållen skiva. Alex sjunger fantastiskt bra över oftast mörkt själfyllda melodier och tunga basgångar som mullrar fram i ett sexigt groove på det där sättet som ger mig gåshud och gör att jag inte kan sitta still. Musik både för att lyssna till hemma eller att dansa sig svettig till på klubben. Det finns också mer klassiskt svängig soul så väl som mer finstämda ballader. Nog det bästa exemplet på den tidigare beskrivningen finns i låten "Too Close" som blivit en hit efter att bland annat hörts i en stor reklamfilm. Ett annat är den helt underbara covern på Princes "When Doves Cry". Se och lyssna till båda nedan och njut!

//Per

Det blir tyvärr inte så mycket inlägg nu här på bloggen, men som David skrev i inlägget nedan så följ oss gärna på Facebook och Twitter för fler uppdateringar. Nu under påskhelgen har jag åkt hem till mina föräldrar i Örebro för att ta det lite lugnt, träffa familj och vänner, och passar då också på att skriva ett inlägg när det nu finns lite tid.

En given tema-låt för de större helgerna är det ny rap-stjärnskottet J. Coles "Home For The Holidays". J. Cole är då 27-åriga Jermaine Cole som är född i Frankfurt i Tyskland men som kallar en annan stad på F för sitt hem; Fayetteville i North Carolina, USA. Han är inte bara en mycket duktig rappare, utan producerar mycket av sina låtar själv också. Han producerade större delen av låtarna på sitt mixtape "Friday Night Lights" som släpptes i slutet av 2010. Det är enligt mig, och nog många andra, ett av hans bästa mixtapes, och bra mycket bättre än hans riktiga debut-album "Cole World: The Sideline Story" från förra året. Tidigare nämnda låt tycker jag också är en av de bästa på tapet, och eftersom det då är söndag så ska vi då såklart titta på vilken låt som samplats för att få till det mycket svängiga beatet. Låten får då sitt sköna sväng av en sampling från låten "Movin' Out (Anthony's Song)" med Billy Joel från albumet "The Stranger" från 1977. Billy Joel kanske inte känns direkt så hip-hop, men en av hans låtar har en av de mest kända och klassiska samplingarna. Legendaren Kool G Raps låt "Road To Riches" från debutalbumet med samma namn som han gjorde ihop med dåvarande duo-partnern DJ Polo samplar Joels låt "Stiletto" och gör det till ett hårt beat.

Men ta nu och lyssna nedan till J. Coles härliga helg-låt, och sedan Billy Joels låt som samplingen är tagen ifrån. Glad Påsk!!

//Per

Tipsar igen om att följa oss på Facebook, alternativt Twitter.

Igår blev det en riktigt spontan utgång med två kompisar till Debaser Slussen. Hade inte alls koll på schemat för kvällen, mer än att det alltid är ett schysst ställe att gå till för bra musik, Det visade sig att det var två band som spelade, och först ut var Duellen. Gruppen startade som en duo i Uppsala för ett år sedan, men sedan den ena medlemmen flyttade tillbaka hem till Spanien så togs fyra nya medlemmar in från bland annat sångarens tidigare grupp. De släppte senare under året en självbetitlad 5-spårs-EP. Musiken låter ganska så mycket inspirerad av 80-talets synthpop, men ändå modernt dansant. Inget revolutionerande, men ändå bra. Jag gillar att texterna är på svenska, och sångarens suggestiva sångröst och den mörka tonen i musiken.

Det andra uppträdandet stod trion We Have Band från London och Manchester för. Deras musik låter även den ganska bitvis mörk och synthig, men med lite mer drag i med mycket dansanta trummor och basgångar, vilket gjorde det svårt att stå helt stilla. Tydligen så har de hyllats en del i hemland av bland annat kända tidningen NME. Jag tyckte dock inte att det var något speciellt med gruppens musik, men igen ändå bra och helt ok att lyssna lite till med en öl i handen. De har nu under året släppt sitt andra album "Ternion". Se videon till första singeln "Where Are Your People?" nedan.

//Per

Cello är inte direkt ett instrument jag förknippar med popmusik, snarare mer med klassiskt. Dock gillar jag cello-spelande, och tycker det är väldigt vackert. Därför är det häftigt att höra hur Linnea Olsson gör riktigt bra popmusik med bara sin cello. Det är verkligen stämningsfullt - jag får nästan gåshud ibland när jag hör hennes musik. Jag såg henne uppträda för någon vecka sedan på Nyhetsmorgon i TV4, och det var riktigt coolt att se hur hon bygger upp sina låtar av olika stråkstycken och sedan loopar med en maskin.

Nyligen släpptes hennes debutalbum "Ah!", och nedan kan ni ta och titta på videon till singeln "Dinosaur". Ni kan även ta och lyssna till remixen på den låten, som gjorts av POMP (som är också hennes bror), via PSL.

//Per

Den brittiska duon The Big Pink är tillbaka med ett nytt album, som heter "Future This". Albumet innan dess, "A Brief History of Love", som också var deras debut, hyllades av många och knep också silvermedaljen på min årsbästa lista 2009. På albumet fanns också den stora hiten "Dominos", som hamnade precis utanför pallen över samma års bästa låtar. Deras förra album tyckte jag var en riktigt bra blandning av indie-rock och elektroniskt, och albumet var väldigt jämnt och förmedlade en sammanhållen känsla. Det nya albumet känns tyvärr inte alls lika bra. Har gett det ett par genomlyssningar, och det har inte växt till sig. Det börjar bra med första singeln, pampigt klubbiga "Stay Gold", och sedan direkt den ännu bättre andra singeln "Hit The Ground (Superman)". Men i och med de har de direkt bränt krutet, och resten av låtarna är riktigt medelmåttiga eller dåliga. Det tar sig inte förän i sista spåret, "77", som är lugnt och känslosamt, och påminner mer om förra albumet. Jag är helt för att artister vill utvecklas och inte göra precis samma musik eller sorts album om igen, men det måste vara bra för det helt enkelt, och det lyckas inte The Big Pink med den här gången.

Innan albumet släpptes så hade de uttalat sig om att de nya låtarna skulle vara hip-hop-inspirerade. Det är inget direkt jag kan höra, förutom att de på tredje spåret, "Give It Up", använder sig av en soulsampling. Låten som de har samplat ifrån heter "I'm Gonna Tear Your Playhouse Down" från 1973 av Ann Peebles, som även är känd för låten "I Can't Stand The Rain". Jag tycker att användningen av samplingen är sådär, den är mest snygg i introt. En annan grupp som använt sig av samma sampling är Wu-Tang Clan-affilierade Sunz Of Man, som mycket snyggare samplar både musik och sång på deras låt "The Plan". Du kan lyssna till både The Big Pinks låt samt originalet till samplingen de använt sig av nedan.

//Per

En låt som spelats en del nu på radio, och som jag har lyssnat till massvis själv, är den amerikanska söderns egen snöman Young Jeezy och hans "I Do". Låten är en riktig allstar-uppställning med de gigantiska gästerna Jay-Z och Andre 3000, och de alla tre skiner strålande över det mycket souliga beatet. Jag är långt ifrån ett fan av Jeezy, hans rap och röst, men här funkar det bra och han inleder starkt med en bra vers. Jigga kommer där näst, och verkar ha blivit både inspirerad av de andra och hans nya familjeliv då han lägger en riktigt bra vers med snyggt flow och bra text. Fint att han är i form efter det i mitt tycke faktiskt ganska bleka albumet "Watch The Throne" med Kanye West. Sist men inte minst kommer då Andre 3K, och sådana här beats, som låter likt OutKasts samarbete med UGK på "Int'l Players Anthem", passar honom perfekt.

Låten, som finns med på Jeezys senaste skiva "TM:103 Hustlerz Ambition" samplar "Let's Talk It Over" med Lenny Williams från 1979, som ni kan lyssna till här. Williams har också blivit samplad i andra hiphop-hits, till exempel Twistas "Overnight Celebrity" som Kanye West producerade och som snyggt samplar stråkar och sång från låten "Cause I Love You". Lyssna till Jeezys och Twistas grymma jamns nedan, och kom in i en soulig söndag.

//Per

Igår framförde Timbuktu den nya låten "Fallskärm" i TV-programmet Skavlan, som också finns med på hans samlingsalbum "Pusselbitar" som släpptes i dagarna. Jag kan knappast säga att jag trodde att han skulle vara så här stor drygt 10 år sedan debuten "T2: Kontrakultur", att han skulle fortsätta på mestadels på svenska, att han skulle ha en sådan mängd hits, vara den som hela tiden vågat pröva olika stilar och den som mest tagit svensk hip-hop framåt. Å andra sidan är jag väldigt glad för att han gjort allt detta, och tycker det är väldigt kul att han förra året kom med en av hans bättre album i karriären i form av "Sagolandet" och att han fortsätter länge till.

Låten "Fallskärm" är skriven tillsammans med Oskar Linnros, precis som jätte-hitten "Resten Av Ditt Liv" från senaste skivan. Den har varit sjukt efterlängtad av mig och säkert många andra sedan ett youtube-klipp dök upp i slutet på sommaren där man kan höra låten spelas av Timbuktu själv när han DJ:ar. Känns lite likt hypen som blev efter att Broder Daniel uppträdde med sin låt "Shoreline" på Sen Kväll Med Luuk i november 2001, nästan två år innan den tillslut kom ut på albumet "Cruel Town". Det är fint att se att Timbuk i låttexten fortsätter vara öppen med känslorna likt på senaste skivan, och han har själv sagt att den handlar om "någon som räddat mig och gav mig nytt hopp. Det är en kärlekslåt, helt enkelt". Musiken är rytmisk och själfull, låter lite likt Linnros egna låtar, och även om texten är naken och ganska tung så är den samtidigt just hoppfull och väldigt dansant. Är en sådan där låt som jag kan lyssna både på hemma när jag känner mig nere och behöver tas upp, som när jag är ute på en klubb och är på topp och nära extas.

Nedan kan ni se uppträddandet från Skavlan, där förutom just Timbuktu och Oskar Linnros (på piano) är med även Timbuks nya protegé Albin Gromer, som ni kunnat läst om här på bloggen för inte så länge sedan, på bakgrundssång. Lite utav ett allstar-band just nu inom svensk hip-hop/soul.

//Per

David har tidigare skrivit om ny teknologi i musikbranschen, och jag tycker också det (för det mesta) är roligt och spännande med nya sätt att få ut musik, videor, med mera. Extra kul nu att Red Hot Chili Peppers, ett band som har funnits i snart 30 år (lika länge som undertecknad), är de som kommer med något nytt och kul. Deras senaste video till låten "Look Around", tagen från förra årets album "I'm With You", ger dig nämligen möjligheten att precis göra det; interaktivt kunna snurra runt och zomma in i videon. Du kan även hitta gömda videoklipp och fotoalbum genom att klicka på väggarna eller andra saker i varje rum.

Jag har länge varit ett fan av gruppen, och "By The Way" är ett av mina favoritalbum av alla, och gillar hur de förändrat sitt sound men ändå alltid behållt stomen. Jag har inte lyssnat särskilt mycket på senaste skivan, men av de genomlyssningar jag gjort så är det kul att höra att Fleas bas är mer framlyft i ljudbilden igen. De bra refrängerna finns där också, men självklart saknas John Frusciantes harmoniska gitarrspelande och bakgrundssång, även om nye gitarristen Josh Klinghoffer sköter sig bra. "Look Around" är helt klart en av de bästa på skivan, och en klassisk Peppers-låt. Den har även gjorts i en snygg vanlig video-version, men pröva att se dig runt själv i videon nedan.

//Per

Idag hade jag en riktigt skön söndag inne i stan. Jag gick runt på söder i Stockholm och kollade i second hand- och vintage-affärer. I flera av dem så säljs det inte bara kläder, utan även bland annat gamla LP-skivor. Även fast jag inte själv äger en vinylskivspelare så tycker jag det är kul att bläddra i backarna och se om det är något man känner igen. Bland soulskivorna så hittade jag bland annat några skivor med funk/disco-gruppen T-Connection. Gruppen var från Bahamas och verksamma i slutet på 70-talet och början på 80-talet. Varför jag uppmärksammade just deras skivor är för att en av deras låtar från 1982, "Best Of My Love", samplats av svenska hip-hop-artisten Ken Ring i hans genombrottslåt "Mamma". Samplingen hörs tydligt direkt i originallåtens intro, och används mycket fint i Kens låt. Låten finns med på hans debutalbum "Vägen Tillbaka" från 1999, som helt enkelt är en stor klassiker inom svensk hip-hop. Albumet innehåller rätt igenom riktigt tunga låtar, som till exempel min favorit "Gatuslang" (och om någon vet om den innehåller en sampling och vilken det är så skulle jag gärna få veta!).
Lyssna till Kens otroligt fina låt med video till, och sedan även originalet nedan.

//Per

Den brittiska soul-scenen är inte lika stor och erkänd som den amerikanska, men klart underskattad vill jag säga. Ett av de senaste sjärnskotten på väg uppåt är 22-åriga Lianne La Havas från London. Musiken hon hittills släppt är lättsam singer/songwriter-pop med lite smak av soul och ibland elektroniskt. Hon släppte i oktober sin första EP, "Lost & Found", på vilken man hittar den fina duetten "No Room For Doubt" med sångaren Willy Mason över ett lugnt gitarr-plockande. De andra fyra låtarna på EP:n följer ungefär samma stil, som exempelvis den söta "Age". Den avslutas dock med låten "Final Form" (som är en Everything Everything-cover), som till en början låter likt de andra men som när refrängen kommer fylls på med tunga elektroniska basljud och påminner då en del om Little Dragon.

I slutet av året så var hon en av de nominerade för priset BB Sound of 2012, men som dock gick (absolut välförtjänt) till en annan Music Blogg bekant, Michael Kiwanuka. Hon är nu aktuell med ytterligare en EP och singel med samma namn, "Forget", och ett helt album sägs snart vara på väg. Singeln är mer rivig med en intensiv gitarrslinga, rytmiska synth-ljud och kaxig breakup-text, vilket jag tycker passar henne minst lika bra som de lugnare låtarna. Som vanligt också när det dyker upp en ny artist med en bra låt så dyker det ju också upp en hel del remixer, och i det här fallet så har det gjorts två mycket fina versioner av "Forget". De båda är lite långsammare än originalet och klipper upp sången och ändrar på den snyggt. Den ena är gjord av den amerikanska producenten Shlohmo och är ganska mörk och tung med snygga små beats. Den andra är en mer officiell remix och är gjord av en annan londonbon Two Inch Punch, och är ännu lugnare med fingerknäppande och ploppande synthar. Det ger en sexig version som påminner lite om Timbalands låtar ihop med Aaliyah. Se och lyssna till originalet nedan, och glöm inte bort att hålla ögon och öron öppna inför det kommande albumet!

//Per

I lördagskväll så var det den årliga P3 Guld-galan, och ett av framträdandena gjordes av Rebecca & Fiona med en mix av deras låtar "Jane Doe" och "Bullets". På förra årets gala så gjorde skånepågen Albin Gromer succé med sitt uppträdande och låten "Här Inne Hos Mig", och han är nu på gång med sitt debutalbum, och som heter just kort och gott "Album", som släpps slutet på februari. Det är nog inte bara jag som ser mycket fram emot det, efter att han har släppt EP, singlar och bland annat gästat Timbuktu på både skiva och live. Hans musik är själfylld och utlämnande, speciellt eftersom han sjunger på svenska, och blandar snyggt soul och elektroniska ljud. B-sidan till senaste singeln "För Det Är Du" är just hans egna version på tidigare nämnda Rebecca & Fionas låt "Bullets", och som han har valt att kalla "Hon Skjuter Mig". Jag har lyssnat så många gånger på den här låten senaste dagarna, och än har jag inte fått nog. Kanske blir det lagom till hans hela album kommer och jag kan fylla på med nya grymma låtar från Gromer.
Nedan kan ni se och lyssna till en fin kortare aukustisk version av "Hon Skjuter Mig", och hela låten finns att lyssna till på Spotify.

//Per

Sakta men säkert får vi fler pusselbitar från Miike Snow's nya album, denna gång är det Paddling out som får se dagens ljus. Lyssnat på låten några gånger nu och jag gillar den mer ju mer jag lyssnar på den. Just nu är det dock bara kul att höra ifrån Miike Snow överhuvudtaget, så det återstår att se hur låten står sig mot de övriga på det kommande albumet.

Nästan redan innan det föregående året har avslutats och alla årsbästa-listor svämmar över nätet (tyvärr så blev det inga från Music Blogg i år...men räcker ju helt klart med de som finns på andra sidor) så börjas det direkt att spekuleras i vilka akter som kommer att slå igenom det knappt påbörjade nya året. En av de akter som cirkulerat i dessa diskussioner är bandet Alabama Shakes.

Alabama Shakes är som namnet påvisar mycket riktigt från just Alabama och staden Athens (dock ej att blanda ihop med Athens i Georgia där R.E.M är ifrån) och är en kvartett med sångerskan Brittany Howard som förfigur. Bandet spelar minst sagt själfull sydstatsrock med tydliga sena 60-tals-influenser, hörs lite av bland annat Creedence och Janis Joplin bland annat, med stänk av en drös soul-artister. Låtarna sätter ofta igång långsamt, för att sedan växa till sig och bli snudd på enorma. De ska tydligen vara riktigt bra live, vilket ni kan se ett litet exempel på i videon nedan och där ni kan höra "You Ain't Alone". Låten avslutar deras nyss släppta första EP, och där också enligt mig den helt sjukt bra (kan helt enkelt inte få nog) "On Your Way" också finns samt två andra låtar. Den sistnämnda låten får en att dras med till kyrkan med sin lätt religiösa text och hymn-liknande början, för att sen dra igång och få en att stå upp i bänken och rejält gungandes klappa med!

//Per