Music Blogg

Den brittiska soul-scenen är inte lika stor och erkänd som den amerikanska, men klart underskattad vill jag säga. Ett av de senaste sjärnskotten på väg uppåt är 22-åriga Lianne La Havas från London. Musiken hon hittills släppt är lättsam singer/songwriter-pop med lite smak av soul och ibland elektroniskt. Hon släppte i oktober sin första EP, "Lost & Found", på vilken man hittar den fina duetten "No Room For Doubt" med sångaren Willy Mason över ett lugnt gitarr-plockande. De andra fyra låtarna på EP:n följer ungefär samma stil, som exempelvis den söta "Age". Den avslutas dock med låten "Final Form" (som är en Everything Everything-cover), som till en början låter likt de andra men som när refrängen kommer fylls på med tunga elektroniska basljud och påminner då en del om Little Dragon.

I slutet av året så var hon en av de nominerade för priset BB Sound of 2012, men som dock gick (absolut välförtjänt) till en annan Music Blogg bekant, Michael Kiwanuka. Hon är nu aktuell med ytterligare en EP och singel med samma namn, "Forget", och ett helt album sägs snart vara på väg. Singeln är mer rivig med en intensiv gitarrslinga, rytmiska synth-ljud och kaxig breakup-text, vilket jag tycker passar henne minst lika bra som de lugnare låtarna. Som vanligt också när det dyker upp en ny artist med en bra låt så dyker det ju också upp en hel del remixer, och i det här fallet så har det gjorts två mycket fina versioner av "Forget". De båda är lite långsammare än originalet och klipper upp sången och ändrar på den snyggt. Den ena är gjord av den amerikanska producenten Shlohmo och är ganska mörk och tung med snygga små beats. Den andra är en mer officiell remix och är gjord av en annan londonbon Two Inch Punch, och är ännu lugnare med fingerknäppande och ploppande synthar. Det ger en sexig version som påminner lite om Timbalands låtar ihop med Aaliyah. Se och lyssna till originalet nedan, och glöm inte bort att hålla ögon och öron öppna inför det kommande albumet!

//Per

I lördagskväll så var det den årliga P3 Guld-galan, och ett av framträdandena gjordes av Rebecca & Fiona med en mix av deras låtar "Jane Doe" och "Bullets". På förra årets gala så gjorde skånepågen Albin Gromer succé med sitt uppträdande och låten "Här Inne Hos Mig", och han är nu på gång med sitt debutalbum, och som heter just kort och gott "Album", som släpps slutet på februari. Det är nog inte bara jag som ser mycket fram emot det, efter att han har släppt EP, singlar och bland annat gästat Timbuktu på både skiva och live. Hans musik är själfylld och utlämnande, speciellt eftersom han sjunger på svenska, och blandar snyggt soul och elektroniska ljud. B-sidan till senaste singeln "För Det Är Du" är just hans egna version på tidigare nämnda Rebecca & Fionas låt "Bullets", och som han har valt att kalla "Hon Skjuter Mig". Jag har lyssnat så många gånger på den här låten senaste dagarna, och än har jag inte fått nog. Kanske blir det lagom till hans hela album kommer och jag kan fylla på med nya grymma låtar från Gromer.
Nedan kan ni se och lyssna till en fin kortare aukustisk version av "Hon Skjuter Mig", och hela låten finns att lyssna till på Spotify.

//Per

Sakta men säkert får vi fler pusselbitar från Miike Snow's nya album, denna gång är det Paddling out som får se dagens ljus. Lyssnat på låten några gånger nu och jag gillar den mer ju mer jag lyssnar på den. Just nu är det dock bara kul att höra ifrån Miike Snow överhuvudtaget, så det återstår att se hur låten står sig mot de övriga på det kommande albumet.

Nästan redan innan det föregående året har avslutats och alla årsbästa-listor svämmar över nätet (tyvärr så blev det inga från Music Blogg i år...men räcker ju helt klart med de som finns på andra sidor) så börjas det direkt att spekuleras i vilka akter som kommer att slå igenom det knappt påbörjade nya året. En av de akter som cirkulerat i dessa diskussioner är bandet Alabama Shakes.

Alabama Shakes är som namnet påvisar mycket riktigt från just Alabama och staden Athens (dock ej att blanda ihop med Athens i Georgia där R.E.M är ifrån) och är en kvartett med sångerskan Brittany Howard som förfigur. Bandet spelar minst sagt själfull sydstatsrock med tydliga sena 60-tals-influenser, hörs lite av bland annat Creedence och Janis Joplin bland annat, med stänk av en drös soul-artister. Låtarna sätter ofta igång långsamt, för att sedan växa till sig och bli snudd på enorma. De ska tydligen vara riktigt bra live, vilket ni kan se ett litet exempel på i videon nedan och där ni kan höra "You Ain't Alone". Låten avslutar deras nyss släppta första EP, och där också enligt mig den helt sjukt bra (kan helt enkelt inte få nog) "On Your Way" också finns samt två andra låtar. Den sistnämnda låten får en att dras med till kyrkan med sin lätt religiösa text och hymn-liknande början, för att sen dra igång och få en att stå upp i bänken och rejält gungandes klappa med!

//Per

Blivit lite dåligt med inlägg från min sida på sistone. Varit mycket jobb, resande och annat som upptagit min tid, tanke och själ. Så vad passar bättre då än själfylld musik från någon som kan förmedla känslan av stress och svårigheter.

Trodde helt säkert att jag hade skrivit om Charles Bradley, men det har tydligen aldrig blivit av fastän hans album "No Time For Dreaming" släpptes redan tidigt i början av det här året. Albumet, som han spelade in med The Menahan Street Band är hans debut, trots att han är 63 år gammal. Uppvuxen i New York, där han som 14-åring såg en konsert med James Brown som gjorde stort intryck på honom och fick en vilja att bli artist och göra något mer med sitt liv än att hänga på gatan. Dock så drabbades han av flera motgångar och lyckades inte uppfylla den drömmen förän 40 år senare då han började samarbeta med musiker på Daptone Records. Det går verkligen att höra i hans musik att han har kämpat sig genom livet för att till slut nå dit han är nu. Han har en raspig röst med känslan och energin likt Otis Redding, som backas upp av skönt grooviga och svängiga toner.

Det här året var inte bara året då Charles fick göra album-debut, utan också 20-årsjubiléet av Nirvanas klassiker "Nevermind". Många hyllningar har gjorts, bland annat i form av skivan "Newermind" som sattes ihop av tidningen SPIN, och där Charles Bradley & The Menahan Street Band finns med i form av deras tungt coola version av "Stay Away". Låten tar sig och sakta fram med en stötig basgång till en lounge-cool refräng, och låter som en blandning av Kurt Cobain och James Brown. Lyssna nedan, och se även videon till singeln "The World (Is Going Up In Flames)". Dessutom så på nyutgåvan av hans album så finns även en fin cover av Neil Youngs "Heart Of Gold".

 

//Per

Jag har skrivit om det tidigare och idag fick vi alltså ett första smakprov på hur den nya skivan kommer att låta.

Äntligen #1.

Alpha Outbreak from Airborne on Vimeo.

Finns inte så mycket att säga, mer än att det vore fantastiskt om musikvärlden fungerade på detta vis (för de som väljer att inte gå genom ett skivbolag förstås, alla har rätt välja sitt eget tillvägagångssätt)
Vad tycker ni? /David

En av världens just nu hetaste artister inom hip-hop och r'n'b, eller ja musikvärlden i stort, är Drake. Den nu 25-åriga kanadensiska rapparen och sångaren har de senaste ca tre åren gjort kometkarriär med sina mixtapes, gästverser och -refränger och framför allt med sitt debutalbum "Thank Me Later" som kom förra sommaren. Han tillförde känslor som inte riktigt tidigare getts utrymme för inom den hårda hip-hopen. Redan nu har han då kommit med uppföljaren "Take Care", och som med sin mestadels lugna och dramatiska stämning passar perfekt för hösten och den kommande vintern. Vid den första lyssningen så tyckte jag att skivan var lite för slätstruken och att det inte var något som stack ut, men efter att ha några gånger lyssnat på hela albumet rätt igenom så växer det hela tiden. I dagens musikvärld där det pumpas ut låtar konstant och som måste fånga uppmärksamhet direkt så gillar jag verkligen att Drake tillsammans med mestadels producenten Noah "40" Shebib lyckats skapa ett otroligt jämnt album som är till för att lyssna från början till slut på. Jag ska dock inte babbla på för mycket här utan ska låta er uppleva musiken själva.

När jag redan innan hela albumet släppts satt och lyssnade till läckta låtar på youtube så hittade jag länkar till en amerikansk killes kanal som gör piano-covers på låtar han gillar. Grabben är grym på att spela och göra sina egna versioner av olika framför allt r'n'b-låtar. Han har redan lärt sig att ta ut och spela enligt mig några utav de bästa låtarna från Drakes nya skiva. Först "Marvins Room", som legat ute för lyssning på olika sidor och bloggar rätt länge nu, och sedan skivans två bästa och mest spännande samarbeten i "Crew Love" med liknande landsmannen The Weeknd (som förtjänar ett långt inlägg själv) och "Doing It Wrong" med en munspelande Stevie Wonder.

Se och lyssna nedan till de mycket fina versionerna nedan, och njut och ha det skönt i höstrusket.

//Per

Länkade tidigare till några låtar med Knife Party, här kommer ytterligare en festhöjare från dem.

Efter att ha bott i fyra olika städer i två länder detta år så känns det som jag inte hunnit slå mig ner och gjort mig hemmastadd riktigt någonstans. Dessutom så har och kommer jag resa runt massor i mitt jobb den här månaden; från Göteborg i väster, till Malmö i söder, och Älvsbyn i norr. Dock kommer jag alltid ha mina rötter i staden där jag befinner mig just nu över helgen, nämligen gamla fina Örebro. Därför är det skönt att bara spendera denna fredag hemma och ta det lugnt, och då passar det ju perfekt med väldigt vacker musik. Denna kvällen, och en artist jag lyssnat en hel del till på sistone, blir det Michael Kiwanuka.

Han är en 24-årig kille från norra London med föräldrar från Uganda. Musiken han gör är i klassisk singer-songwriter-stil men med mycket tidlös soul i och påminner en hel del om legendarer som bland annat Bill Withers och lite röstmässigt Otis Redding med en ganska djup stämma. Jag får helt enkelt rysningar när jag hör honom sjunga och spela, är en riktig upplevelse.

Han har under året släppt ifrån sig två 3-spårs EP, först "Tell Me A Tale" och sedan "I'm Getting Ready". Den tredje EP:n "Home Again" släpps nu i början på nästa månad, för att sen följas upp av debutalbumet med samma namn som kommer ut i mars. Är fullängsskivan lika bra som de låtarna som hittills släppt så kan nog nästan nu garantera en pallplats på 2012 års topplista. Nedan kan ni se videorna till och lyssna på de tre titelspåren från hans släpp hittills.

 

//Per

Precis innan sommaren i år så dog soul- och jazzartisten och politiske poeten Gil Scott-Heron, bara 62 år gammal. Han hade under framför allt de senare årtionderna problem med droger och åkte in och ut i fängelse på grund av det. Han har influerat otroligt många musiker och anses ofta som "the godfather of rap" genom sin poesi. Även rockmusiker har på ett eller annat sätt influerats av honom, bland annat då indie-duon med det lite underliga namnet Dale Earnhardt Jr Jr som spelat in en cover av hans låt "We Almost Lost Detroit" från 1977. Bandet är själva från Detroit och har släppt ifrån sig först EP:n "Horse Power" och nu i år sedan albumet "It's a Corporate World". På albumet finns tidigare nämnda låt med, samt även bland annat låten "Simple Girl". Båda låtarna kan ni lyssna till nedan, den första i en fantastisk live-version som visar på energin de besitter.

 

//Per

Min kamrat och medskribent David tyckte att det behövdes lite indie-pop efter allt elektroniskt och soul, vilket jag helt håller med om att det är på sin plats. Det blir inget samplingstema idag, men blir ändå en alliteration i inläggstiteln i och med albumsläpp från härliga duon Summer Camp.

Jag vet att i alla fall jag och Johan är svaga för kombinationen 1 tjej + 1 kille + härlig och enkel pop, som t.ex Sleigh Bells, Cults och She & Him, och Summer Camp hamnar absolut i det fantastiska facket. När de först dök upp så var det dock mycket mystik kring vilka som döljde sig bakom bandnamnet och var de var ifrån. Då de först inte ville säga vilka de var så skrev de på sin myspace att de var från Dalarna i Sverige, som de tog bara av en slump, men som vilket snabbt luskades ut att det var falskt då de blev slog och fans började höra av sig. De har dock en koppling till Sverige genom en av singlarna från EP:n "Young" som kom förra året. Videon till låten "Round The Moon" består av massa klipp från Roy Anderssons klassiska film från 1970 "En kärlekshistoria", vilket passar perfekt ihop med musiken. Fakta är dock att de är från London och heter Jeremy Warmsley och Elizabeth Sankey (namn som man också ser i tidigare nämnda video). I dagens internet-tid där ett litet källar-band någonstans på vischan varsomhelst i världen kan slå igenom och spridas med vindens kraft långt innan de knappt skrivit sin första låt tycker jag det är härligt med ett band som hållt sig lite hemliga och inte sätter sig själva i centrum.

Musiken de spelar är ganska enkel 3-minuters-pop med tydliga 80-tals-vibbar med snygga somriga synthslingor och lätt distade gitarrer som får en att vilja vicka lite lätt på höfterna, så där coolt som man kan göra medan man hänger vid en bar, eller stå och stampa på dansgolvet. De sjunger båda två, och vilket de gör riktigt bra och ackompanjerar varandra utmärkt. Nu har de äntligen nyligen släppt debutalbumet "Welcome To Condale", vilket helt klart lever upp till förväntningarna och enligt mig är ett steg uppåt från tidigare EP:n och singlarna. En av de bästa låtarna på skivan är super-catchiga "Down", som passande nog har en Halloween-inspirerad video till och som ni kan se nedan.

//Per

Deadmau5 har spelat en ny version av en gammal låt, Aural Psynapse. Personligen är jag glad att han vågar producera några låtar som liknar hans "gamla" stil. Nej - jag menar inte alls på det där "äh-han-var-bättre-förr" sättet, utan helt enkelt för jag gillar variation, jag gillar när band och artister vågar göra tvärt emot det som förväntas av dem.