music.blogg.se

Har blivit mycket tema-tisdagar på sistone, men har inte haft så mycket tid att skriva och dessutom är det (nästan) alltid kul med covers.

Hip-hop- och soulartisten Aloe Blacc har jag skrivit och tipsat om innan, och idag släpps äntligen hans nya album "Good Things". På den skivan finns en cover av Velvet Undergrounds klassiska låt "Femme Fatale". Hans version är i samma melankoliska coolt souliga stil som flera av de andra låtarna på kommande skivan, och lyfts upp extra precis som vanligt av hans fantastiska röst.

"Femme Fatale" har spelats in av en lång rad artister. En av dem är den franska sångerskan Émile Simon som spelat in låten på sitt självbetitlade album från 2003. Även den versionen är väldigt lugn och melankolisk, men mer åt det elektroniska hållet och trip-hop. Låten är en duett ihop med den brittiske sångaren Tim Keegan, och är väldigt vackert sparsmakad. Lyssna på båda versionerna nedan, och glöm inte att som vanligt även kolla in resten av artisternas alster då det klart är värt att lyssna in sig på.

Mannen med den fantastiska rösten, Bilal, är äntligen tillbaka på riktigt. Hans debutskiva, "1st Born Second", kom ut för hela nio år sen och var en del av neo-soul-scenen som var väldigt stark kring millennieskiftet. Den gästades av bland annat Mos Def och Common, och producerades av giganter inom scenen som ?uestlove från The Roots och J Dilla, men även två spår av Dr Dre. Sen dess har det tyvärr varit väldigt tyst från honom som solo-artist. Hans andra skiva, "Love For Sale", skulle ha kommit 2006 men ansågs alltför svårt att sälja av skivbolaget (har dock bootleggats hårt och finns att ladda ner), som tyvärr hänt med många andra artisters alster. Som tur är har det inte varit helt tyst om honom då han medverkat på väldigt många andra artisters låtar, både inom hip-hop och soul.

Nu är han då äntligen tillbaka med eget material igen! Skivan heter "Airtight's Revenge", och omslaget får mig att tänka på den berömda bilden av Malcom X. Vet inte om det är meningen att vara likt men skulle inte förvåna mig, och väldigt snyggt då. Skivan placerar sig nog fortfarande i den alternativa soul-scenen, men känns även influerad av jazz, rock och annat. Skivan börjar direkt syntigt och studsigt, och blandar mycket olika rytmer genom hela skivan, för att avsluta med två låtar av det mer vanliga soul-typsnittet. Bilals röst är också som ett helt eget instrument där han går lätt och enkelt mellan mörkare toner till falsett utan problem. Det är en väldigt kompakt och väldigt bra skiva, helt klart en av de bästa inom genren och överhuvudtaget i år tycker jag. Värt att vänta på, även om det tog nästan ett årtionde för att han skulle släppa sin riktiga andra skiva.

Nyligen spelade han också in en cover på Bob Marleys fantastiskt fina "Is This Love" med en grupp av otroligt duktiga musiker och gjorde den i en väldigt soulig och frijazzig version som passar Bilal perfekt. Se, lyssna och njut! Glöm dessutom inte att kolla in Bilals nya album!!

//Per

 

 

Amerikanska The Budos Band består av tio medlemmar och spelar instrumental psykedelisk funk med mycket blås och orgel. Enligt dem själva spelar de 'afro-soul' inspirerad av östafrikansk musik blandat med 60-tal. Bandet ligger på Daptone Records, hem till även liknande artister som Sharon Jones & The Dap-Kings och Menahan Street Band.

 

Bandet har nu släppt sin tredje fullängdare, som heter likt de två tidigare albumen kort och gott "The Budos Band III". Som sista spår på skivan hittar man låten "Reppirt Yad", som vid första anblick inte betyder nåt. Men titeln är lika flummigt trippig som låten och läser man den baklänges så förstår man. Det är en av de bättre och coolaste Beatles-covers jag hört! Versionen är långsam, tung och skrämmande, inte alls så uppåt som originalet. Låter som musiken man skulle höra om man går ner för en mörk bakgata i bandets hemstad New York en sen natt. Får se om ni hör vilken låt det handlar om, men borde inte vara så svårt efter ledtrådarna. Lyssna och njut, eller låt er komma i en skrämmande stämning.

 

The Budos Band - "Reppirt Yad"

//Per

Tyck vad man vill om Kanye West. Många tycker nog att han är ett stort rövhål med ett alldeles för stort ego och borde hålla käften och sätta sig ner, speciellt efter förra årets MTV Video Music Awards, en av dem är roligt nog president Obama. Jag håller delvis med, han kan bli lite för mycket många gånger. Men vem kan säga ett piss egentligen när han släpper så grym musik, gör fantastiska videor och har stenkoll på sina scenuppträdanden!
Jag gillade inte hans senaste album "808s & Heartbreak" så mycket, men gillade att han vågade gå sin egen väg och göra den (även om att sjunga med autotune inte var så särskilt eget just då). Han har sin egen stil både musikaliskt och klädmässigt, och tycker han bara växer och växer på alla sätt.

Hans kommande skiva, som fått namnet "Dark Twisted Fantasy", släpps 16 november, och han kommer hålla suget uppe (om det inte redan är på topp) fram tills dess genom att släppa en låt varje vecka under temat G.O.O.D. Fridays.
Första singeln "Power" släpptes för ganska länge sen och fungerar bra som ett första lockbete tycker jag. Låter lite som en blandning av de två första singlarna från hans tredje skiva "Graduation", "Can't Tell Me Nothing" och "Stronger". Dessutom är videon, som trots allt bara är knappt två minuter lång, helt fantastiskt snygg och är som en rörlig storartad målning.
Efter det har han bland annat släppt ifrån sig två troligtvis kommande albumspår; först den fantastiskt sköna och souliga "Devil In A New Dress" som producerats av gamle "The Blueprint"-kollegan Bink!.
Den andra är en låt med det passande namnet "G.O.O.D. Friday". Den gästas av G.O.O.D. Music-artisterna Common, Kid Cudi, Big Sean, och den senaste in i stallet, Clipses Pusha T. Låten har en väldigt glad och ol' school-känsla över sig, tycker det låter lite som något från hans två första skivor, "The College Dropout" och "Late Registration".

Nu idag så har det då publicerats videor från årets MTV Video Music Awards som var igår, där Kanye trots allt fick uppträda igen. Och som han gjorde det!! Han ägde scenen på alla sätt med enbart sin snygga röda kostym och en samplingsmaskin. Den väldigt snyggt producerade låten är minimalistisk och storartad på samma gång.
Jag är inte rädd för att säga att enligt mig är Kanye West Michael Jacksons arvtagare på 2000-talet! De är båda två artister som tar sin konstnärlighet mycket längre än bara musiken. Videor, kläder, omslag, produktion, scenframträdanden och konserter. Allt är otroligt snyggt, detaljerat och noggrant!

Den senaste låten, som heter "Runaway", som han uppträdde med gästas igen av tidigare nämnda nya bolagskollega Pusha T som droppar som vanligt en riktigt bra vers. Om man ska fortsätta snacka 80-talsvibbar, då MJ och det färgglada modet var som störst, så tar T det även han tillbaka dit i sin Miami Vice-liknande klädsel med uppkavlad kavaj och lever upp till sitt kokaindoftande rapnamn, riktigt gangster! Enda smolket i bägaren är Kanyes autotunade sång på slutet. Vad hände med hans mentor Jay-Zs avlivning av datarösten?
Se det fantastiska framträdandet nedan. Hoppas ni känner samma spänning inför hans album efter det som mig!

EDIT: Nu har även CD-versionen kommit ut. Autotunen på slutet är borta men så är också de sköna vokala samplingarna. Jag gillade dessutom censur-versionen med raden "She found pictures in my e-mail, I sent this girl a picture of my HEY!" bättre faktiskt. Lyssna på Nah Right.

 

//Per

Jag har gillat Kings Of Leon sedan jag första gången hörde "Red Morning Light". Såg dem även i Sydney i januari 2004 på festivalen Big Day Out, då de fortfarande var långhåriga och skäggiga. Dessutom, likt mig har de alla en farfar som var präst, och de tre brödernas (fjärde medlemmen, gitarristen Matthew, är deras kusin) pappa var även han präst, precis som i mitt fall. Många bra artister som har den bakgrunden, lite coolt.

Nu följer de upp de senaste årens gigantiska succé för bandet med ett nytt album och en första singel. Albumet heter "Come Around Sundown", som vanligt en skön titel med ett snyggt omslag, och singeln heter "Radioactive". Låten börjar direkt med ett enkelt men tungt riff och låter lite som de lät mer i början av sin karriär, och tydligen har låten funnits sedan någon gång efter andra skivan "Aha Shake Heartbreak". Låten fortsätter sedan med en mer varierad melodi och Calebs sköna röst, vilket visar att bandet fortsätter bli bättre och utvecklas som de gjort framför allt på de två senare skivorna. Jag gillar att de verkar ta både steg framåt och på sätt och vis bakåt, och förhoppningsvis landar någonstans i närheten av deras i mitt tycke bästa skiva, den tredje "Because Of The Times", men behåller de fantastiska melodierna från förra plattan "Only By The Night". De tar även tillbaka det till deras rötter i södern och kyrkan med gospelkörsång i slutet av låten.

Även om jag gillade förra skivan så tyckte jag den var lite för slätstruken. och blev missnöjd över riktningen på musiken. "Sex On Fire" blev ju dock en monster-hit, men kan inte riktigt se att den här låten kommer att spelas på alla möjliga uteställen, fast däremot självklart mycket på radio och diverse klubbar. Jag gillar den i alla fall och ser faktiskt nu mer fram emot nya skivan som kommer i mitten av oktober. Kings Of Leon kommer garanterat hålla kvar sin position som en av kungarna i rock-leken!

//Per

Jag ska inte sticka under stolen med att jag är väldigt förtjust i distade kvinnliga sångröster. Det är rätt coolt med distade sångröster. Och kanske är det just därför jag vågar erkänna mitt gillande av bandet Tennis… som egentligen spelar rätt töntig sommar-pop, med mycket tra-la-la, sha-la-la och oh-oh-oooh.

 

Paret som utgör Tennis spelade in låtarna i sin segelbåt där de även bodde under förra året. Hittills har bara en tre låtar lång självbetitlad EP släppts. Värt att hålla ett öga på!

Lyssna på: Tennis - Marathon

 

Titta på: Tennis - Cape Dory

 

//Johan