Samplings-söndag: Söndagsskola

Det hetaste kollektivet inom hip-hop just nu är nog Black Hippy med Kendrick Lamar i spetsen. Den senaste i Los Angeles-kvartetten att släppa ett efterlängtat album på stort skivbolag och få mer uppmärksamhet är Schoolboy Q. Mer utav en gatu-gangster i jämförelse med Kendrick är hans album "Oxymoron" betydligt hårdare, vilket hörs till exempel i singeln "Break The Bank" (producerad av alltid grymma The Alchemist) med en skräckinjagande piano-slinga.
 
En av de andra låtarna är "Blind Threats" med Wu-Tang-veteranen Raekwon. Låten har för mig och säkert många andra som lyssnat på hip-hop sedan mitten av 90-talet en välkänd sampling. Samplingen som används är från låten "Las Vegas Tango" av Gary Burton från 1971, och ger en lätt psykedelisk känsla. Låten har samplats av flera av de största producenterna inom hip-hop och med riktigt tunga beats som resultat. 1995 släpptes Cypress Hills skiva "III (Temples of Boom)" där låten "Illusions" med samma sampling finns, och som skapar en riktigt paranoid känsla ihop med texten. Samma år använde även producent-teamet Da Beatminerz samplingen i en remix till kollektivet Boot Camp Cliks posse-låt "Headz Ain't Redee", och mer då i bakgrunden till en funkig bas-slinga. Senare året efter så kom duon Mobb Deeps tredje album "Hell On Earth" med låten "Can't Get Enough Of It", där samplingen kommer in då och då för att ytterligare sätta stämningen på ett hårt beat. Slutligen har också Wu-Tang-generalen RZA tagit sig an samplingen och då för Big Puns "Tres Leches (Triboro Trilogy)", och jag måste säga att han gör det bäst av alla enligt mig.
 
Ett utmärkt exempel på hur olika hip-hop-låtar kan använda sig av samma sampling på olika sätt och få fram otroligt feta beats! Vilket tycker du själv är den bästa låten? Lyssna till de olika låtarna via länkarna och till Schoolboy Q's låt och originalet nedan. Kommentera gärna!
 
//Per
 
 


 

Värme i kylan

 
 
När jag pluggade i England 2009 så kom jag på något sätt (läs: 'troligtvis Spotify') i kontakt med irländaren James Vincent McMorrow och hans självbetitlade EP. Den innehåller framför allt låtarna "If I Had A Boat" och "This Old Dark Machine" samt två helt aukustiska spår. Mycket fin och känslosam musik med rötterna i klassisk singer-songwriter och folk, och hans röst är ljus och alldeles ljuvlig. Något år senare så kom hans debutalbum "Early In The Morning". En skiva som ganska så obemärkt passerade mig förbi då det kändes som ännu en ung ensam man med sin gitarr. Även om den är långt ifrån dålig så var det inget nytt helt enkelt.
 
Så jag blev verkligen förvånad när jag som vanligt då och då kollade igenom en av mina favoritbloggar, Soul Bounce, och såg ett tips om en av hans nya låtar nu i början av det här året. Jag kände igen namnet och var tvungen att kolla upp att det var samma kille. Låten de tipsade om var "Red Dust" och som finns med på hans nyligen utgivna andra album "Post Tropical". Den fina men enligt mig ibland bleka musiken på första skivan har växt till mäktiga harmonier starkt inspirerad av soul med stråkar. Samtidigt är det ofta minimalt likt modern r'n'b med pampiga beats och synthar. Alltsammans ihop med hans ljusa men starka röst som får eka och bre ut sig, ibland ihop med körer, ger en atmosfärisk känsla. Det är svårt att inte jämföra med Bon Iver och samma utveckling mellan första och andra skivan. James falsett röst är starkare, fast dock har (eller inte använder) han inte samma variation mellan högre och lägre toner i sin röst likt Bon Iver. Musiken lutar dock mer mot modern elektronisk soul, och jag tycker han har hittat en väldigt bra nisch som passar honom perfekt. Albumet är ljämt och bra sekvenserat rätt igenom. Passar lysande att ha med sig i lurarna under en promenad i kylan och känna den spirande våren komma med värmen och ljuset i låtarna. Redan tidigt kanske en stark kandidat till ett av årets bästa album, oväntat!
 
//Per
 
 
 

I Got 5 On It - Munspel

 
 
Blev sugen på att skriva här igen, så kommer nog att göra det från och till när jag känner för det, men mycket mer oftare än vad som gjorts på ett tag, så håll utkik.
 
Idag så åkte jag skridskor i Kungsträdgården, där musik spelades i högtalare runt omkring isbanan. En av låtarna som spelades var med Ulf Lundell, "Orkney", och som innehåller ett längre munspelsparti. Munspel är ett klart underskattat instrument i musik, och är riktigt fint när det används bra. Därför har jag, likt i filmen "High Fidelity", satt ihop en topp-fem-lista med mina favoritlåtar med munspel. Det var inte lätt, finns väldigt många bra som innehåller någon form av munspel, men jag har valt ut en enligt mig bra blandning på låtar. Listan finns både på Spotify och på YouTube, så bara att blåsa igång!

Cover-tisdag: Jai Paul

 
Börjat att ha lyssnat mer igen på massa ny bra musik efter en ganska lång period där jag inte hållt mig uppkopplad på vad som händer. Sen efter att vi också fick ett mail till vår facebook-sida så fick jag åter igen sugen på att skriva lite. Tänkte därför passa på att göra ett inlägg med anledning av den här veckans hetaste snackis på nätet från musikvärlden, och samtidigt hålla igång med cover-temat på tisdagar.
 
Engelsmannen Jai Paul kanske inte är så väldigt känd för de flesta då han hållt sig undan det värsta strålkastarljuset, men medans han också samtidigt varit superhajpad efter att ha släppt två riktigt bra singlar ifrån sig (på dock endast drygt 2 år). Den första heter "BTSTU", och jag kom först i kontakt med den för att Drake samplar den i sin låt "Dreams Money Can Buy". Sedan för ett år sedan så kom låten "Jasmine", som ska vara en demo men som låg högt på många årsbästa-listor över förra årets låtar. Hans musik är en blandning av elektroniskt med tung bas och en mer naturlig 80-talsaktig funk och soul med sköna gitarrslingor, med Jais ljusa röst snyggt över alltihopa. Jag är ingen stor Prince-kännare, men det är ändå det namnet som först poppar upp som en stor influens.
 
Efter de två låtarna så har ryktena gått om att det varit ett album på gång, men mycket mer har inte hörts. Förrän i söndags då det helt plötsligt dök up en bandcamp-sida som såg ut att vara registrerad av Jai Paul själv och där man kunde köpa ett helt album med låter som endast hade titlarna "Track 1", "Track 2" osv, men som inkluderade de båda tidigare låtarna. Sedan har det visat sig att det inte är Jai själv som lagt upp dem enligt honom själv, och alla låtarna är nu borta från sidan. Dock finns de fortfarande så klart ute på nätet, på bland annat youtube. En av låtarna som lades upp är en riktigt skön och sexigt svängig cover på Jennifer Paiges 15 år gamla hit "Crush", och som du kan lyssna till nedan. Hoppas att det riktiga albumet verkligen snart är på väg, men fram tills dess så kommer jag att fortsätta lyssna på den här låten om och om igen, garanterat!
 
 
 
 
//Per
 
 

Dröm-projekt!

Inom hip-hop så förekommer det ju mycket samarbeten där artister gästar andras artisters låtar (ibland nästan för mycket så vissa album knappt kan kallas för solo längre), och det snackas hela tiden rykten om vilka som ska slå sina påsar ihop och göra något spännande projekt tillsammans, där vissa blir till verklighet medan majoriteten stannar på skissbordet eller runt om på olika forum på nätet.


Ett sådant (för mig, och nog många andra) drömsamarbete som blir till verklighet är nu när Tha Alkaholiks (aka Tha Liks) bildar en supergrupp ihop med The Beatnuts. Det kan inte bli annat än en fenomenal fest med massa hårda och roliga punchlines över sköna beats i bästa 90-tals-anda när Los Angeles tre största festprissar slår sig ihop med deras gelikar från New York. Med deras sköna humor är det självklart att de kallar sig tillsammans för LikNuts. Jag såg The Beatnuts på Debaser i Stockholm i december 2007, vilket slutade med att ena halvan av duon, JuJu, fick sitta häktad efter att ha slagit en kille i huvudet med en flaska. Så när de rappar om fest och hur vilt de kan gå till då så är det helt sant. För övrigt har en tredjedel av Tha Liks, J-Ro, bott ett tag i Malmö och bland annat spelat in låtar med producenterna i Breakmekanix och Chords. Nedan kan du se videon till första singeln "Grumpy Crocodile". Låten har ett hårt beat med en skön sampling i refrängen som känns igen från The Beatnuts andra låtar. Kul också att höra en av 90-talets vassaste tungor, Tash (som lägger den andra versen i låten), i gammal fin form igen!


Ett annat samarbete som vore en perfekt kombination (dessutom även den en blandning av grupper från Kalifornien och Queens, NY), men som av olika anledningar (framför allt att de båda grupperna är numera splittrade sedan år tillbaka och inte riktigt kan komma överrens sinsemellan) troligtvis bara stannar som en dröm, är mixen av A Tribe Called Quest och The Pharcyde. Som tur är har en producent skapat ett mixtape där han blandat de båda, och som han kallat "Bizarre Tribe: A Quest to The Pharcyde". Mashupen passar som handen i handsken och känns väldigt naturlig. Nedan kan du se en trailer för projektet, och här kan du lyssna på och ladda ner remixen till låten klassikern "Runnin'".



//Per

Cover-tisdag: Alex Clare


Blir som ni trogna läsare ser inte så många inlägg längre här på själva bloggen, men där emot så blir det faktiskt en hel del tips och länkar på både facebook och twitter, så följ oss gärna där. Dock har jag fortfarande hela tiden smått suget efter att skriva och tipsa om bra musik, och när det då dyker upp någon riktigt bra upptäckt så känner jag att det förtjänar lite mer uppmärksamhet. Såg en länk med en video som en kompis la upp på facebook, vilket var med den för mig helt nya bekantskapen Alex Clare.

Alex Clare är en 27-årig sångare från London. Han växte upp med att lyssna på hans pappas gamla jazz- och soul-skivor medan även samtidigt med mer modern elektronisk musik som drum & bass och garage. Blandningen av dessa influenser märker man tydligt på hans debutalbum "The Lateness of the Hour", som kom för snart ett år sedan. Även om Alex själv är ny så är albumet producerat av två redan giganter, nämligen Diplo och Switch, som tidigare producerat bland annat M.I.A och Beyoncé ( och som tillsammans är kända under duo-namnet Major Lazer och då släppte albumet "Guns Don't Kill People... Lazers Do"). Tillsammans har de satt ihop en riktigt snygg och sammanhållen skiva. Alex sjunger fantastiskt bra över oftast mörkt själfyllda melodier och tunga basgångar som mullrar fram i ett sexigt groove på det där sättet som ger mig gåshud och gör att jag inte kan sitta still. Musik både för att lyssna till hemma eller att dansa sig svettig till på klubben. Det finns också mer klassiskt svängig soul så väl som mer finstämda ballader. Nog det bästa exemplet på den tidigare beskrivningen finns i låten "Too Close" som blivit en hit efter att bland annat hörts i en stor reklamfilm. Ett annat är den helt underbara covern på Princes "When Doves Cry". Se och lyssna till båda nedan och njut!



//Per

Samplings-söndag: J. Cole / Billy Joel


Det blir tyvärr inte så mycket inlägg nu här på bloggen, men som David skrev i inlägget nedan så följ oss gärna på Facebook och Twitter för fler uppdateringar. Nu under påskhelgen har jag åkt hem till mina föräldrar i Örebro för att ta det lite lugnt, träffa familj och vänner, och passar då också på att skriva ett inlägg när det nu finns lite tid.

En given tema-låt för de större helgerna är det ny rap-stjärnskottet J. Coles "Home For The Holidays". J. Cole är då 27-åriga Jermaine Cole som är född i Frankfurt i Tyskland men som kallar en annan stad på F för sitt hem; Fayetteville i North Carolina, USA. Han är inte bara en mycket duktig rappare, utan producerar mycket av sina låtar själv också. Han producerade större delen av låtarna på sitt mixtape "Friday Night Lights" som släpptes i slutet av 2010. Det är enligt mig, och nog många andra, ett av hans bästa mixtapes, och bra mycket bättre än hans riktiga debut-album "Cole World: The Sideline Story" från förra året. Tidigare nämnda låt tycker jag också är en av de bästa på tapet, och eftersom det då är söndag så ska vi då såklart titta på vilken låt som samplats för att få till det mycket svängiga beatet. Låten får då sitt sköna sväng av en sampling från låten "Movin' Out (Anthony's Song)" med Billy Joel från albumet "The Stranger" från 1977. Billy Joel kanske inte känns direkt så hip-hop, men en av hans låtar har en av de mest kända och klassiska samplingarna. Legendaren Kool G Raps låt "Road To Riches" från debutalbumet med samma namn som han gjorde ihop med dåvarande duo-partnern DJ Polo samplar Joels låt "Stiletto" och gör det till ett hårt beat.

Men ta nu och lyssna nedan till J. Coles härliga helg-låt, och sedan Billy Joels låt som samplingen är tagen ifrån. Glad Påsk!!



//Per

Facebook? Twitter?

Tipsar igen om att följa oss på Facebook, alternativt Twitter.
Under våren och sommaren så minskar (minskar, försvinner gör vi inte) vår aktivitet inomhus, som det säkert gör för er andra med.
Facebook/Twitter underlättar under dessa varmare tider då vi ibland enbart tipsar om någon låt.



Band-duellen

Igår blev det en riktigt spontan utgång med två kompisar till Debaser Slussen. Hade inte alls koll på schemat för kvällen, mer än att det alltid är ett schysst ställe att gå till för bra musik, Det visade sig att det var två band som spelade, och först ut var Duellen. Gruppen startade som en duo i Uppsala för ett år sedan, men sedan den ena medlemmen flyttade tillbaka hem till Spanien så togs fyra nya medlemmar in från bland annat sångarens tidigare grupp. De släppte senare under året en självbetitlad 5-spårs-EP. Musiken låter ganska så mycket inspirerad av 80-talets synthpop, men ändå modernt dansant. Inget revolutionerande, men ändå bra. Jag gillar att texterna är på svenska, och sångarens suggestiva sångröst och den mörka tonen i musiken.

Det andra uppträdandet stod trion We Have Band från London och Manchester för. Deras musik låter även den ganska bitvis mörk och synthig, men med lite mer drag i med mycket dansanta trummor och basgångar, vilket gjorde det svårt att stå helt stilla. Tydligen så har de hyllats en del i hemland av bland annat kända tidningen NME. Jag tyckte dock inte att det var något speciellt med gruppens musik, men igen ändå bra och helt ok att lyssna lite till med en öl i handen. De har nu under året släppt sitt andra album "Ternion". Se videon till första singeln "Where Are Your People?" nedan.


//Per

Cello-stämning


Cello är inte direkt ett instrument jag förknippar med popmusik, snarare mer med klassiskt. Dock gillar jag cello-spelande, och tycker det är väldigt vackert. Därför är det häftigt att höra hur Linnea Olsson gör riktigt bra popmusik med bara sin cello. Det är verkligen stämningsfullt - jag får nästan gåshud ibland när jag hör hennes musik. Jag såg henne uppträda för någon vecka sedan på Nyhetsmorgon i TV4, och det var riktigt coolt att se hur hon bygger upp sina låtar av olika stråkstycken och sedan loopar med en maskin.

Nyligen släpptes hennes debutalbum "Ah!", och nedan kan ni ta och titta på videon till singeln "Dinosaur". Ni kan även ta och lyssna till remixen på den låten, som gjorts av POMP (som är också hennes bror), via PSL.


//Per

Samplings-söndag: The Big Pink / Ann Peebles

Den brittiska duon The Big Pink är tillbaka med ett nytt album, som heter "Future This". Albumet innan dess, "A Brief History of Love", som också var deras debut, hyllades av många och knep också silvermedaljen på min årsbästa lista 2009. På albumet fanns också den stora hiten "Dominos", som hamnade precis utanför pallen över samma års bästa låtar. Deras förra album tyckte jag var en riktigt bra blandning av indie-rock och elektroniskt, och albumet var väldigt jämnt och förmedlade en sammanhållen känsla. Det nya albumet känns tyvärr inte alls lika bra. Har gett det ett par genomlyssningar, och det har inte växt till sig. Det börjar bra med första singeln, pampigt klubbiga "Stay Gold", och sedan direkt den ännu bättre andra singeln "Hit The Ground (Superman)". Men i och med de har de direkt bränt krutet, och resten av låtarna är riktigt medelmåttiga eller dåliga. Det tar sig inte förän i sista spåret, "77", som är lugnt och känslosamt, och påminner mer om förra albumet. Jag är helt för att artister vill utvecklas och inte göra precis samma musik eller sorts album om igen, men det måste vara bra för det helt enkelt, och det lyckas inte The Big Pink med den här gången.

Innan albumet släpptes så hade de uttalat sig om att de nya låtarna skulle vara hip-hop-inspirerade. Det är inget direkt jag kan höra, förutom att de på tredje spåret, "Give It Up", använder sig av en soulsampling. Låten som de har samplat ifrån heter "I'm Gonna Tear Your Playhouse Down" från 1973 av Ann Peebles, som även är känd för låten "I Can't Stand The Rain". Jag tycker att användningen av samplingen är sådär, den är mest snygg i introt. En annan grupp som använt sig av samma sampling är Wu-Tang Clan-affilierade Sunz Of Man, som mycket snyggare samplar både musik och sång på deras låt "The Plan". Du kan lyssna till både The Big Pinks låt samt originalet till samplingen de använt sig av nedan.



//Per

Samplings-söndag: Young Jeezy / Lenny Williams


En låt som spelats en del nu på radio, och som jag har lyssnat till massvis själv, är den amerikanska söderns egen snöman Young Jeezy och hans "I Do". Låten är en riktig allstar-uppställning med de gigantiska gästerna Jay-Z och Andre 3000, och de alla tre skiner strålande över det mycket souliga beatet. Jag är långt ifrån ett fan av Jeezy, hans rap och röst, men här funkar det bra och han inleder starkt med en bra vers. Jigga kommer där näst, och verkar ha blivit både inspirerad av de andra och hans nya familjeliv då han lägger en riktigt bra vers med snyggt flow och bra text. Fint att han är i form efter det i mitt tycke faktiskt ganska bleka albumet "Watch The Throne" med Kanye West. Sist men inte minst kommer då Andre 3K, och sådana här beats, som låter likt OutKasts samarbete med UGK"Int'l Players Anthem", passar honom perfekt.

Låten, som finns med på Jeezys senaste skiva "TM:103 Hustlerz Ambition" samplar "Let's Talk It Over" med Lenny Williams från 1979, som ni kan lyssna till här. Williams har också blivit samplad i andra hiphop-hits, till exempel Twistas "Overnight Celebrity" som Kanye West producerade och som snyggt samplar stråkar och sång från låten "Cause I Love You". Lyssna till Jeezys och Twistas grymma jamns nedan, och kom in i en soulig söndag.



//Per

För det var du som fick min fallskärm att vecklas ut

Igår framförde Timbuktu den nya låten "Fallskärm" i TV-programmet Skavlan, som också finns med på hans samlingsalbum "Pusselbitar" som släpptes i dagarna. Jag kan knappast säga att jag trodde att han skulle vara så här stor drygt 10 år sedan debuten "T2: Kontrakultur", att han skulle fortsätta på mestadels på svenska, att han skulle ha en sådan mängd hits, vara den som hela tiden vågat pröva olika stilar och den som mest tagit svensk hip-hop framåt. Å andra sidan är jag väldigt glad för att han gjort allt detta, och tycker det är väldigt kul att han förra året kom med en av hans bättre album i karriären i form av "Sagolandet" och att han fortsätter länge till.

Låten "Fallskärm" är skriven tillsammans med Oskar Linnros, precis som jätte-hitten "Resten Av Ditt Liv" från senaste skivan. Den har varit sjukt efterlängtad av mig och säkert många andra sedan ett youtube-klipp dök upp i slutet på sommaren där man kan höra låten spelas av Timbuktu själv när han DJ:ar. Känns lite likt hypen som blev efter att Broder Daniel uppträdde med sin låt "Shoreline" på Sen Kväll Med Luuk i november 2001, nästan två år innan den tillslut kom ut på albumet "Cruel Town". Det är fint att se att Timbuk i låttexten fortsätter vara öppen med känslorna likt på senaste skivan, och han har själv sagt att den handlar om "någon som räddat mig och gav mig nytt hopp. Det är en kärlekslåt, helt enkelt". Musiken är rytmisk och själfull, låter lite likt Linnros egna låtar, och även om texten är naken och ganska tung så är den samtidigt just hoppfull och väldigt dansant. Är en sådan där låt som jag kan lyssna både på hemma när jag känner mig nere och behöver tas upp, som när jag är ute på en klubb och är på topp och nära extas.

Nedan kan ni se uppträddandet från Skavlan, där förutom just Timbuktu och Oskar Linnros (på piano) är med även Timbuks nya protegé Albin Gromer, som ni kunnat läst om här på bloggen för inte så länge sedan, på bakgrundssång. Lite utav ett allstar-band just nu inom svensk hip-hop/soul.


//Per

Se dig omkring!


David har tidigare skrivit om ny teknologi i musikbranschen, och jag tycker också det (för det mesta) är roligt och spännande med nya sätt att få ut musik, videor, med mera. Extra kul nu att Red Hot Chili Peppers, ett band som har funnits i snart 30 år (lika länge som undertecknad), är de som kommer med något nytt och kul. Deras senaste video till låten "Look Around", tagen från förra årets album "I'm With You", ger dig nämligen möjligheten att precis göra det; interaktivt kunna snurra runt och zomma in i videon. Du kan även hitta gömda videoklipp och fotoalbum genom att klicka på väggarna eller andra saker i varje rum.

Jag har länge varit ett fan av gruppen, och "By The Way" är ett av mina favoritalbum av alla, och gillar hur de förändrat sitt sound men ändå alltid behållt stomen. Jag har inte lyssnat särskilt mycket på senaste skivan, men av de genomlyssningar jag gjort så är det kul att höra att Fleas bas är mer framlyft i ljudbilden igen. De bra refrängerna finns där också, men självklart saknas John Frusciantes harmoniska gitarrspelande och bakgrundssång, även om nye gitarristen Josh Klinghoffer sköter sig bra. "Look Around" är helt klart en av de bästa på skivan, och en klassisk Peppers-låt. Den har även gjorts i en snygg vanlig video-version, men pröva att se dig runt själv i videon nedan.


//Per

Samplings-söndag: Ken / T-Connection


Idag hade jag en riktigt skön söndag inne i stan. Jag gick runt på söder i Stockholm och kollade i second hand- och vintage-affärer. I flera av dem så säljs det inte bara kläder, utan även bland annat gamla LP-skivor. Även fast jag inte själv äger en vinylskivspelare så tycker jag det är kul att bläddra i backarna och se om det är något man känner igen. Bland soulskivorna så hittade jag bland annat några skivor med funk/disco-gruppen T-Connection. Gruppen var från Bahamas och verksamma i slutet på 70-talet och början på 80-talet. Varför jag uppmärksammade just deras skivor är för att en av deras låtar från 1982, "Best Of My Love", samplats av svenska hip-hop-artisten Ken Ring i hans genombrottslåt "Mamma". Samplingen hörs tydligt direkt i originallåtens intro, och används mycket fint i Kens låt. Låten finns med på hans debutalbum "Vägen Tillbaka" från 1999, som helt enkelt är en stor klassiker inom svensk hip-hop. Albumet innehåller rätt igenom riktigt tunga låtar, som till exempel min favorit "Gatuslang" (och om någon vet om den innehåller en sampling och vilken det är så skulle jag gärna få veta!).
Lyssna till Kens otroligt fina låt med video till, och sedan även originalet nedan.




//Per

Om

Min profilbild

RSS 2.0