music.blogg.se

För två veckor sedan la jag upp två remixer på två av Bloc Partys låtar. Det är bara att konstatera att det görs sjukt många remixer på alla möjliga låtar på alla möjliga sätt, många gånger är det hänsynslös slakt, andra gånger är det mer träffsäkert. På det stora hela kan i alla fall jag känna en större acceptans till slarviga remixer än vad jag gör till sunkiga covers, men jag kan inte riktigt sätta fingret på varför.

Idag hade jag tänkt lägga upp två bra remixer på två av årets bästa låtar. Hope you like!

För en sju åtta år sen var jag riktigt insnöad på 80-talsmusik. Känns som att jag lyssnade igenom ett helt årtionde under loppet av ett par år. Jag började med typisk 80-tals pop, som Pet Shop Boys, Alphaville, Kim Wilde osv. Så småningom gick jag över till mer okommersiell synth, som S.P.O.C.K., De/Vision, Colony 5 m.m.

Ett av mina favoritband under min synth-era var svenska Elegant Machinery, trots att de inte var direkt verksamma under 80-talet utan snarare en produkt av de stora 80-talssyntharna; Depeche Mode, Erasure, Yazoo m.m.

Idag släpper Elegant Machinery sitt femte album efter 10 års frånvaro. Synth är ju lite av en acquired taste, så det skulle vara kul att höra vad ni tycker om Elegant Machinery. Nedan har jag lagt upp fem låtar från de fem album som dom släppt, en favorit från vare album.

Lyssna på: Elegant Machinery – A Little Sacrifice (Degraded Faces, 1991)

Jag tror inte att The Soundtrack Of Our Lives vet hur man gör en dålig platta! Eller dålig musik för den delen… tror knappt att dom skulle lyckas om dom så försökte. Idag släpper TSOOL sitt femte album, Communion, och än en gång är det ett näst intill felfritt album i världsklass, trots att man vågat sig på ett dubbelalbum, som många gånger signalerar svårigheter att döda sina darlings, snarare än, som i detta fall, en bra kombination av kvalitet/kvantitet.

Jag  hade tänkt att slänga upp ett smakprov, men jag kan verkligen inte välja! Det naturliga hade väl varit att lägga upp nån av de två första singlarna Thrill Me eller Utopia, men faktum är att, trots att det är två bra spår, så är de rätt tråkiga och mainstream och representerar resten av albumet dåligt. Jag skulle snarare vilja lyfta fram spår som The Fan Who Wasn’t There, Second Life, The Passover… ja var och varannan låt praktiskt taget. Jag låter helt enkelt bli att lägga upp nån låt och hänvisar er i stället till TSOOL’s Myspace-sida där hela dubbelalbumet streamas.

Indiepopparna My Sad Captains från Camden befinner sig fortfarande rejält under radaren. Dom har hittills bara släppt två singlar, med totalt fyra spår, Bad Decisions från 2007 och All Hat And No Plan som släpptes tidigare i år. Men trots sin sparsmakade produktivitet bjuder dom oss på dagens låt:

Ny vecka! och tydligen är det en vecka i en ny årstid. Men framför allt är det en vecka fullmatat med musik. Kathleen Edwards har lämnat sitt snöiga land för att besöka vårt. Ikväll kan man se henne i konserthuset i Göteborg. På tisdag kommer hon till  Debaser Medis i Stockholm och på onsdag till KB i Malmö. Onsdag är för övrigt en bra dag den här veckan, Sugarplum Fairy spelar på Sliver i Jönköping, Anna Maria Espinosa på Mejeriet i Lund, The Ting Tings på Berns i Stockholm, men framförallt inleder albumaktuella The Soundtrack Of Our Lives sin turné på Cirkus, sthlm, på onsdag.

På torsdag har vi Teitur (som jag skrivit om tidigare här) på KB i Malmö och Johnossi på Rawbar i Eskilstuna (även på Arenan i Karlstad på lördag). På fredag är det Markus Krunegård som huserar på KB och på söndag är det en annan malmöscen som är het, nämligen Palladium som besöks av Frida Hyvönen. Frida kan även ses dagen innan, lördag, på Göteborgs stadsteater.

Dessutom gungar The Roots igång Berns ikväll och Daniel Lemma skapar sköngung i Borås på lördag.

Skivsläppsmässigt så är det Sverige som går i bräschen: Ett av Sveriges bästa rockband, The Soundtrack Of Our Lives släpper som sagt sitt sjätte album, Communion på onsdag. På onsdag släpper även produktive Timo Räisänen coveralbumet And Then There Was Timo och Christian Walz sitt tredje album The Corner.

Dessutom får vi inte glömma att Stockholms psykedeliska folkrockare The Guild släpper sitt andra album Golden Thumb och ett av mina favoritsynthband, Elegant Machinery släpper sitt första på 10(!) år, A Soft Exchange.

På den internationella fronten bör ni kolla in Buttless Chaps Cartography och Donkeys debutalbum Donkeys. Sen har det dessutom blivit dags för ett av årets med efterlängtade album, The Killers Day & Age*.

*senaste albumet finns upplagt på Spotify.

I tisdags skrev jag om den finsk/franska gruppen The Dø, och om hur dom plockar från alla möjliga genrer. På helgens Happy Feet Saturday tänkte jag följa upp tisdagens inlägg och härmed illustrera mångfaldens hos The Dø. På Queen Dot Kong ger man sig på rap och funkelectronica. Resultatet är jävligt imponerande för att i grund och botten vara ett folkpop-band.


I början av 2000-talet var jag i London och fastnade av en händelse på nån sunkig kanal-lokal-tv-sändning där Mike Skinner levererade en råskön låt. Jag kommer inte ihåg vilken låt det var, men jag gjorde som jag alltid gör när jag upptäcker nåt nytt; skrev ner artisten på mobilen. Så upptäckte jag The Streets. Nåt år senare släppte The Streets det blytunga debutalbumet Original Pirate Material. Sen har det tyvärr gått rätt downhill. I veckan släppte The Streets videon till den tredje singeln, Heaven For The Weather, från det fjärde albumet, Everything Is Borrowed, som släpptes för ett par månader sedan. Jag ska inte fördjupa mig i det albumet, mer än att säga att det har ett nytt fräscht sound och kan säkert vända upp The Streets formsvacka, även fast det fortfarande är en bra bit från Original Pirate Material. 

Titta och lyssna på: The Streets - Heaven For The Weather

Oh No Oh My bildades för bara tre år sedan och hette ursprungligen Jolly Rogers. Båda namnen speglar deras twee-poppiga bubblegum-indie rätt bra. Musiken är melodiös med sarkastiska och fåniga texter och ett hejdlöst lekande med instrument (det tycks nästan förekomma nån inbördes tävlan om vem i bandet som kan spela flest instrument). Man märker tydligt influenser av annan twee, i synnerhet Belle & Sebastian.

Det självbetitlade debutalbumet släpptes 2005 och följdes sedan upp förra året av EP:n Between The Devil And The Sea. Och för en knapp månad sedan släppte man ännu en EP, titulerad Dmitrij Dmitrij. Just nu turnerar Texasbandet Oh No Oh My i Europa. Som ni kan se på bilden ovan så har dom nyligen besökt vårat grannland, men det verkar tyvärr som att de ratar Sverige den här gången.

Jag har tidigare på bloggen nämnt folkrockiga Lackthereof i samband med releasen av senaste album Your Anchor, som släpptes i sommar. Det var inte många tecken som skrevs vid den releasen, så jag tänkte kompensera det nu genom att låta Lackthereof få bidra till dagens låt.

Lackthereof började som ett soloprojekt av Danny Seim och de första sex albumen gavs ut på hembrända CD-R-skivor. Danny blev signad 2004 och rekryterade tre bandmedlemmar för att kunna spela sin musik live. Sen dess har ytterligare tre album släppts, varav den nionde, som sagt, nu i somras.

Med risk för att få alla mina läsare emot mig så måste jag säga att jag tycker att Glasvegas debutalbum har blivit rätt överhypat. Visst, jag tycker, precis som alla andra, att Geraldine är en grym låt. Men sen är det inte så mycket mer… ett par andra spår (Daddy’s Gone, It’s My Own…) som man kan lyssna på… men lika gärna låta bli också.

Den 1:a december släpper Glasvegas sitt andra studioalbum, A Snowflake Fell (And It Felt Like a Kiss). Om man nu kan kalla det album då det består av endast sex spår… klingar mer EP i mina öron. Lite småkonstig är releasen även med tanke på den nyligen släppta debuten, men man vill väl stryka medan järnet är varmt… eller hur man nu säger.

Videon till första singeln, Please Come Back Home, släpptes nu i dagarna och den är än en gång helt ok. Lyssnarvänlig men även den lite halvtrött, med den skotska accenten som den huvudsakliga behållningen. Men videon har en skön retro-feel tycker jag.

Nu lämnar jag tangentbordet till er. Berätta hur fel jag har ;)

Titta och lyssna på: Glasvegas - Please Come Back Home

Jag har varit på väg att skriva om The Dø ända sedan jag hörde The Bridge Is Broken i början av året, men så har det aldrig blivit av. Den 26 oktober spelade dom på Debaser Slussen, varpå jag på nytt tänkte slänga in en heads up på bloggen, men ni vet hur usel jag är att skriva på söndagar. Nu är det hursomhelst dags att lyfta fram det band som hade förtjänat det så mycket tidigare.

The Dø är en duo bestående av finsk/franska sångerskan Olivia B. Merilahti och multiinstrumentalisten Dan Levy. Bandnamnet är inte menat så morbid som det kan verka, utan syftar på Dan och Olivias förnamnsinitialer, och ska uttalas ”The Doo”. Debutalbumet A Mouthfull släpptes i början av 2008 (sept. -08 i Sverige) och toppade de franska albumlistorna direkt. Albumet är helt klart imponerande med omfattande musikalisk bredd och med lekfulla och uppfinningsrika melodier. Om möjligt kan det bli lite för ojämnt och långt med sina 15 spår.

Musiken är lekfull folkpoppig och dansant, men samtidigt rockig och jazzig… som sagt omfattande! Det är svårt att beskriva ett band som petar alla sina fingrar i varsin genre så ni får helt enkelt lyssna på dom. Albumet finns på beställning hos Ginza, men lyckligtvis finns flera låtar på deras myspace och hela albumet finns även på PirateBay… men det har ni inte hört från mig ☺.


Titta och lyssna på: The Dø – On My Shoulders


Titta och lyssna på: The Dø – Stay (Just A Little Bit More) akustisk på underbara ”Musik Med:” på PSL.

De senaste veckorna har varit fullmatade med skivsläpp och spelningar. Denna vecka är det något lugnare. De hetaste skivsläppen i veckan står The (International) Noise Conspiracy, med albumet Cross Of My Calling, och Dido, som släpper sitt efterlängtade tredje album Safe Trip Home efter en lång tids tystnad.

Dessutom kan vi se fram emot nytt från franska Jane Birkin (Enfant’s D’hiver)*, irländska Snow Patrol (A Hundred Million Suns) och norska Marit Larsen (The Chase)*. Samtliga släpps på onsdag. På torsdag släpper Coldplay en limiterad 8-spårig EP, Prospekt's March, med 6 nya låtar. Viva La Viva får dessutom ett nysläpp som dubbel-CD med dessa nya spår.

Veckans spelningar utspelar sig enligt följande: Ikväll spelar det snart splittrade Dirty Pretty Things sin svenska avslutningskonsert på KB i Malmö. Bor man i Göteborgsområdet bör man dra till Sticky ikväll och kolla in fantastiska Dr. Dog (skrivit om tidigare här), som jag tycker har släppt att av årets bästa album, Fate.

Albumaktuella Frida Hyvönen är ut på turné nu och på onsdag besöker hon Kulturens Hus i Luleå. På onsdag spelar även Bo Kaspers Orkester i Uppsala (även på söndag på Cirkus i Sthlm). Alternativrockarna Lambchop är i Sverige för att riva av våra tre största städer under veckan; KB i Malmö på torsdag, Sticky Fingers i GBG på fredag och Berns, Sthlm, på lördag.

Veckans mest intressanta spelning i Stockholm utspelar sig på fredag på Debaser Medis, då MGMT (som jag skrivit om tidigare här) intar scenen! Don't Miss!

Bör dessutom nämna att Ron Sexsmith spelar i Malmö på tisdag, Markus Krungård i Västerås på fredag och Jethro Tull i Göteborg, även det på fredag.
That’s That!

*Senaste albumet finns på Spotify

Dagens Happy Feet-tema är Bloc Party. Som ni säkert vet släppte engelskmännen sitt senaste album Intimacy för drygt två veckor sedan. Jag har lagt upp två Bloc Party-remixer till er idag:

Den första låten heter I Kissed A Banquet och är en mash-up med Bloc Partys första singel Banquet från debutalbumet Silent Alarm och Katy Perrys I Kissed A Girl. Många av er känner nog att ni har fått lida tillräkligt av Katys pubertala plåga, men jag tycker faktiskt att den får ett riktigt lyft av lysande Banquet. Hittade även en liknande mash-up på You Tube där man slängt in Chris Brown och T-Pain i smeten också, klicka här för att kolla på den.

Jag vet att det har blivit mycket snack om Spotify på den här bloggen. Men det beror helt enkelt på att det är ett sånt jävla bra program! Ni som har programmet har säkert förståelse för att jag mal på om Spotify. Ni som inte har programmet (och som bor i Stockholm) bör lyssna upp extra nu. Ikväll klockan 17.00 är det Spotify-After work på Debaser Medis i Cocktailbaren. Skaparna bakom Spotify kommer vara där och spela sin favoritmusik och även ta emot requests. Att ölen kostar 25 kronor och lokalen heter Debaser borde vara skäl nog för en after work där, men för er som inte är spotifierade så finns det en anledning till; ett antal invites kommer att delas ut.

Dörrarna slås upp kl. 17 och jag kan tänka mig att invitesen kommer delas ut på en först-till-kvarn-basis. Senare på kvällen kan det vara värt att kolla in Those Dancing Days en trappa ner. Så det finns ingen ursäkt att inte gå på kvällen grymmaste after work! ...så till vida man inte ska till kiropraktorn som jag :(

Dags att slänga upp lite snygga albumomslag från veckans skivsläpp igen. Clockwise från vänster: Kids In Glass Houses (Smart Casual), Megapuss (Surfing), The Republic Tigers (Keep Color), Eric Hutchinson (Sounds Like This), Emerald Park (For Tomorrow) och Mattias Hellberg (Out Of The Frying Pan). Mattias Hellberg spelar för övrigt på Bengans i Göteborg ikväll!

Kolla in om några timmar igen så har jag ett hett tips för kvällen ;)

Igår släpptes videorna (...hmm, hur fan skriver man video i plural?) till två sköna låtar av två sköna band; Old Enough med The Racontuers och My Thin Sides av Army Navy. Jag gillar verkligen videon till Old Enough, cool och subtilt effektfull. My Thin Sides däremot var riktigt svag. Man försöker göra en komisk video med hjälp av komikern Paul Scheer, men det blir bara fånigt och taffligt genomfört. Trist, det sabbade faktiskt låten lite för mig. Hursomhelt, här är dom. Vad tycker ni?

The Raconteurs - Old Enough


Army Navy - My Thin Sides

Så jävla bra!! The Republic Tigers släpper sitt debutalbum Keep Color i Sverige idag! Och det är så jävla bra!.

Bandet, som kommer från Kansas City, har skapat en mindre hype bland USA:s indierockare efter att deras musik spelats på tv i bl.a. Grey’s Anatomy, Gossip Girl och Letterman. The Republic Tigers ligger nära samtida populära indieband som Band Of Horses, The Shins och Death Cab For Cutie. Men samtidigt känns dom som en preview på hur framtida indie kommer att låta, i synnerhet indiefolk.

Musiken är melodiös och trallvänlig, men utan att bli konventionell eller klyschig, och som många andra indierockare idag så är det mycket syntiga inslag i många låtar. Keep Color är ett fruktansvärt bra debutalbum och första singeln Buildings & Mountains är en given indieanthem! Bästa spåren från Keep Color: Buildings & Mountains, Fight Song, The Nerve, Feelin’ The Future, Give Arms To It’s Socket… ok, nu håller jag på att räkna upp hela albumet, haha.

Ännu en singer/songwriter! Cara Beth Satalino skriver fina texter och bra musik… men det gör de andra också. Cara Beth Satalino experimenterar och försöker hitta en egen nisch… men det gör de andra också. Hon jämförs med Tori Amos och Regina Spektor… men det gör de andra också. Precis som jag konstaterat förut är singer/songwriters-djungeln extremt tät. Men det finns ju ingen anledning att inte njuta av allt den har att erbjuda. Plocka det bästa från de bästa.

Cara Beth Satalino har hittills släppt ett debutalbum, Crowded Mouth (2006), och i år släppte hon EP:n The Good Ones. Här är det bästa från Cara Beth Satalino:

Av nån anledning så har veckor med bra spelningar haft dåliga skivsläpp och vise versa, det har typ aldrig slagit fel... förens denna vecka. Precis som de senaste två veckorna finns det en hel del att rapportera, men denna gång gäller det både skivsläpp och spelningar.

De stora skivsläppen i veckan kommer från två fruktansvärt begåvade kvinnliga artister; Anna Ternheim och Tracy Chapman. Efter lite smyglyssning på Annas Leaving On A Mayday och Tracy’s Our Bright Future tror jag inte att fansen kommer bli besvikna.

Dessutom ser jag verkligen fram emot lovande The Republic Tigers debutalbum Keep Color och Devendra Banhart’s experimentella sidoprojekt Megapuss som efter en livslängd på bara några månader släpper debuten Surfing.

Dessutom skulle jag rekommendera en lyssning på svenska psykedelia-artisten Mattias Hellberg (Out Of The Frying Pan), Eric Hutchinsons hyllade och försenade tredje album Sounds Like This och danska CALLmeKAT härligt experimentella Fall Down. Samtliga album har release på onsdag.

Veckans spelningar då? Jo, kvar i Sverige är fortfarande Amadou & Mariam, Aimee Mann och The Levellers, som samtliga spelar ikväll (Amadou & Mariam på konserthuset i Sthlm. Aimee på China i Sthlm och The Levellers på Trägårn i Göteborg, samt på KB, Malmö, imorrn). Ikväll spelar även The Swell Season på konserthuset i Göteborg, och på Berns, i Sthlm, på onsdag).

Imorgon tisdag kommer Supergrass till Debaser Slussen. Debaser är för övrigt the place to be at i veckan, då dom även får besök av; The Futureheads på onsdag (kommer även till Sticky Fingers, GBG, på torsdag och The Tivoli, Helsingborg på fredag) Iglu & Hartley på torsdag, The Pigeon Detectives (även Mejeriet i Lund på torsdag) och Those Dancing Days på fredag, Dr. Dog (Fritz Corner) och Franz Ferdinand (Medis) på lördag och avslutningsvis på söndag är det sista chansen för oss svenskar att se Dirty Pretty Things innan dom går i graven.

Övriga intressanta spelningar i veckan utanför Debasers cirkel är: Salem Al Fakir som gör tre spelningar på Berwaldhallen i Stockholm på tors-lör. Elin Ruth Sigvardsson kommer till Stenhammarsalen i Göteborg på fredag. Men veckans kanske största spelning (ok målfoto med Franz Ferdinand) är på söndag med albumaktuella Tracy Chapman som sålde ut Cirkus i Stockholm på en pisskvart.

Ikväll spelar Aimee Mann på Trägårn i Göteborg. Jag har alltid gillat Aimee och tycker att hennes album alltid håller en väldigt hög klass. Extra förtjust är jag i soundtracket som hon gjorde till en av mina favoritfilmer, Magnolia. Men trots att jag verkligen gillar Aimee kan jag känna att hennes musik många gånger är rätt tantig… vilket visserligen inte behöver vara negativt… jag gillar ju även gubbrock.

Jihae är en ung sydkoreansk tjej som påminner mycket om Aimee Mann, åtminstånde till rösten (som många gånger är extremt lik). Men där Aimees musik känns vuxen och mogen är Jihaes musik istället experimentell och spännande.

Jihae är uppvuxen i Nigeria och Sverige och därefter bosatt i Storbritannien och New York. Hon släppte sitt kritikerrosade debutalbum My Heart Is An Elephant förra året och i somras släppte hon After Thought en kombinerad remix-EP och singel till nya låten Simple Man.

På tisdag nästa vecka släpper Jihae sitt andra album; Elvis Is Still Alive.


Lyssna och titta på: Jihae – Black Pearl (från debuten My Heart Is An Elephant)

För exakt en månad sen släppte Oasis sitt sjunde studioalbum, Dig Out Your Soul, som mottogs med skiftande recensioner. För ett par dagar sen släpptes första singeln The Shock Of Lightning och om en knapp månad är det release för andra singeln, Liams skötebarn I’m Outta Time. Nedan är den purfärska videon till balladen I’m Outta Time. Vad tycks?

Vid första lyssningen kan man lätt missta Threatmantics som ett vanligt indierockband. Men efter några lyssningar upptäcker man originaliteten i deras sound. Gruppens tre medlemmar kommer från Cardiff och består av en gitarrist, en sångare som även spelar fiol och en trummis som samtidigt spelar keyboard. Ofta framförs låtarna på det egensinniga språket walesiska.

Idag släpper Threatmantics sitt debutalbum Upbeat Love. Albumet består av åtta spår varav mina favoriter heter: Don’t Care, High Waister och Big Man. Min första kontakt med bandet var i och med den underbara tvåspåriga singeln från förra året med låtarna Sali Mali och Wedi Marw, båda framförda på walesiska. På Upbeat Love är det mesta framfört på engelska med walesisk accent och musiken är lite mer traditionellt rockig, inte minst titelspåret Big Man.


Titta och lyssna på: Threatmantics - Wedi Marw

Jag har varit lite kluven huruvida jag ska nämna den kommande releasen av Guns N’ Roses album Chinese Democracy. Jag hatar nämligen det faktum att bandet fortfarande existerar!

Guns N’ Roses var mitt första favoritband och under många år mitt enda. Jag tycker fortfarande att det är ett av tidernas bästa band och att Appetite For Destruction är det bästa album som nånsin gjorts! Men dagens GNR är inte GNR. Jag läste nyligen Slash’s självbiografi och har säkert fått en ganska ensidig bild av bandets upplösning, men samtidigt är det som Slash nämner som orsaker till splittringen rätt allmänvetande; 1) Axl styrde bandet manipulativt och diktatorikt. 2) Axl försenade ständigt spelningar rejält. 3) Axl var labil. 4) Drog- och Alkoholproblem för praktiskt taget samtliga bandmedlemmar. Axl var dessutom den enda som satte de ekonomiska intressena i första rummet och därav lyckades få övriga bandmedlemmar att skriva över bandnamnet och andra rättigheter till honom.

Oavsett orsakerna till splittringen så blev det bandets död. Redan när Steven Adler fick sparken innan släppet av Use Your Illusions-albumena dog lite av GNR sound. Problem har kantat bandet ända sen genombrottet men under det tidiga 90-talet eskalerade det rejält, och efter Use You Illusions-turnén satte dispyterna stopp för all produktivitet. Den riktiga dödsstöten kom såklart när samtliga medlemmar från ”originalkonstellationen”, förutom Axl, lämnade bandet 1996.

Många har sett fram emot Chinese Democracy i många år. Jag är inte en av dom, för Guns N’ Roses HAR upphört att existera. Axl har startat ett nytt band med samma namn! Så enkelt är det. Och det bandet är inte i närheten av den klass som GNR höll och dom kommer aldrig kunna skapa samma magi, och framför allt kommer det aldrig kunna låta likadant!

Med det sagt: Chinese Democracy släpps den 23 november efter snart 15 års bearbetning! Jag tänker inte bry mig om att ge en bedömning. Albumets första singel, tillika titelspåret, släpptes förra veckan… och jag tycker det talar för sig själv.

Är det bara jag som tycker att veckorna går sjukt fort?! Man hinner ju inte med nånting. Har haft sjukt mycket att göra idag också, fast det känns inte som att jag har hunnit med nånting, inklusive skriva på bloggen. Men nu kommer måndagens lätt försenade "Veckan som kommer..."-inlägg.

Skulle man hursomhelst ha tid över i veckan som kommer så finns det en hel del att lägga den på.

Skivsläppsmässigt finns det inga direkta storsläpp att rapportera om, men det kan vara värt att kolla in Morleys senaste album Seen och Greg Weeks The Hive. Dessutom släpper lovande Threatmantics sitt debutalbum Upbeat Love. På Sverigefronten släpper Timbuktu och det göteborgska garagerockarna Sacred Sailors nytt i veckan också. Samtliga album har release på onsdag.

Vad gäller spelningar däremot finns det en uppsjö att uppmärksamma! Moneybrother är ute på en tvåveckorsturné och i veckan besöker han Borås ikväll, Norrköping på torsdag och Falun på fredag. Spacerockarna Spiritualized kommer till Sverige i veckan för spelningar i Sveriges tre största städer, Trädgårn i Göteborg ikväll, KB i Malmö imorrn och Berns i Stockholm på onsdag. På onsdag kan man även se Cut Copy (som jag skrivit om tidigare här) på Brew House i Göteborg. Dessutom kommer en av mina favorit-singer/songwriters Aimee Mann till Sverige för spelning på KB på torsdag och Trägårn på fredag.

Till helgen peakar spelningarna och bjuder på The Soundtrack Of Our Lives i Karlstad (Nöjesfabriken) och Veronica Maggio i Mariestad på fredagen. Därefter på lördagen är det fullmatat med bland annat Levellers på Debaser Medis i Stockholm, Kristian Anttila på Fängelset-Härlanda i Göteborg, Hello Saferide på KB i Malmö (även på Storan, GBG, på fredag, Joel Alme på stadsteatern i Göteborg och Al Green på Berns i Stockholm…. Puh! Borde kanske stolpat upp det där.

Utöver allt det här bör jag även nämna att följande artister har spelningar i veckan (nu stolpat;);
Amanda Jensen
Tis. – China Teatern, Stockholm
Fre. – The Tivoli, Helsingborg
Lör. – Konserthuset, Jönköping

Detektivbyrån
Tis. – Katalin, Uppsala

3 Doors Down
Ons. – Trägårn, Göteborg
Tor. – Arenan Stockholm

Tomas Andersson Wij
Tor. – Sagateatern, Borås
Fre. – Jönköpings teater
Lör. – Göta Lejon, Stockholm

Amadou & Mariam
Sön. – Konserthuset, Göteborg

Lord! Jag blev typ svettig av det där… på riktigt!

Men en dagens låt orkar jag med också. Signerad Levellers som spelar på Debaser Medis på Lördag:

The Voyeurs - Things That People Say
Saybia - I Surrender

Marissa Nadler - Rachel
Katie Melua - Nine Million Bicycles

The French Semester - Fourteen
Army Navy - My Thin Sides
Keane - Spiralling

Kaiser Chiefs - Never Miss A Beat
Elf Power - Spiral Stairs

The Tunics - Whatever Happened
Sia - The Girl That You Lost To Cocaine
Jonathan Johansson - En Hand I Himlen

Santogold - Starstruck
Maskinen - Segertåget
Ladytron - Ghost (Blastenation Remix)
Mark Ronson - Stop Me (feat. Daniel Merriweather)
Chromeo - Needy Girl (Bloc Party Remix)

First things first: Podcasten för oktokber kommer upp på bloggen imorgon, jag ville inte att den skulle krocka med Happy Feet Saturday.

Den galet kreativa M.I.A. är aktuell med en ny EP titulerad How Many Votes Fix Mix. EP:n har officiell release den 4:e november men har nu förhandssläppts på iTunes. EP:n innehåller bland annat en remix med Jay-Z av M.I.A.s låt Boyz. Lyssna noga så hör ni Jay-Z slänga in lite Obama-propaganda i sin vers. Lyssna även på Jimmy av M.I.A.


Den andra låten på veckans Happy Feet Saturday, Needy Girl, är signerad den funk-elektroniska duon Chromeo. Needy Girl är hämtad från debutalbumet She’s In Control från 2004. Versionen som jag har lagt upp här är en remix av albumaktuella Bloc Party. Lyssna även på Fancy Footwork från Chromeos andra album med samma namn som släpptes förra året.