music.blogg.se

The Enemy var ett av förra årets mest omtalade band i Storbritannien. Debutalbumet We'll Live and Die in These Towns släpptes i juli förra året och gick direkt upp som #1 på försäljningstoppen.

Bara ett år tidigare hade de tre, blott 16-åriga, kompisarna från Coventry bildat sitt Indierock-band The Enemy och suttit sig ner och arbetat fram ett 20-tal låtar. Ett par lyckade independent-singlar och eklektiska livespelningar var anledningen till att den brittiska musikpressen fick upp ögonen för bandet, och ett skivkontrakt med Warner roddes i hamn efter ett år.

The Enemy har under sina två år hyllats av press, fans och kollegor. Man har varit förband till flera stora band, såsom Kasabian, The Fratellies, Kaiser Chiefs och The Rolling Stones.

Lyssna på: The Enemy - It's Not Ok
Lyssna på: The Enemy - 40 Days And 40 Nights

Lyssna och titta på: The Enemy - This Song


Lyssna och titta på The Enemy - Had Enough

Jag har alltid varit förtjust i att genresortera musik. I mitt Itunes har låtarna oftast tilldelats både genre och subgenre. Det finns sjukt många roliga och konstiga subgenrer, som t.ex. Shoegaze som är etiketten på brittiska indierockband som står stilla på scen och stirrar ner i golvet när dom spelar, eller Queercore som är punkband bestående av homosexuella.

Den genre som är mest osmickrande måste ju ändå vara Easy Listening. Den genren skulle lika gärna kunna heta tråkig & oinspirerande. Ändå tycks en uppsjö artister vilja placera sin musik i den genren. Missförstå mig inte, lättlyssnad musik kan fortfarande vara bra… men tråkig.

Imorgon spelar Tom Levin och Elin Sigvardsson på Fasching. Båda är extremt lättlyssnade… och bra… men tråkiga. Dom har dessutom varit aktiva rätt länge, utan att slå… tillfällighet?

Mina favoriter från Tom och Elin:

Lyssna på: Tom Levin – Bring You Back Home
Lyssna på: Elin Sigvardsson – Song For Anna

För att återknyta till cover-spellistan som jag la upp nyligen så har Elin gjort en bra cover på Lars Winnerbäcks Inte För Kärleks Skull:

Lyssna på: Elin Sigvardsson – Not For Eternity (cover: Lars Winnerbäck)

Som jag skrev i måndags så släpper The Verve sitt fjärde album, Forth, idag. Själv har jag inte tagit mig tid att lyssna in mig på plattan så jag vågar mig inte på att bedöma den. Men utifrån olika svenska tidningars recensioner tycks det vara ett typiskt "betyg-3-album".

"...kryddat med försiktiga Radiohead-experiment, jazzbas, bibliska referenser och Joy Division-citat, och de är till och med beredda att slänga in sånt som låter farligt nära Eurythmics 80-tal."
- Nöjesguiden

"Gruppen tar nu ut svängarna musikaliskt på ett sätt som de inte gjort sedan tidigt 1990-tal"
- SvD

"...de som var sugna på skadeglädje får nog vänta lite. För Forth är inte alls dålig. Inte lysande heller - här finns inte alls samma omedelbarhet som på Urban Hymns och inte samma flytande driv som deras tidigare 90-talsplattor"
- TT

Något som inte är betyg 3 är The Verves tidigare tre album som samtliga håller enormt hög klass... vilket dock ledde till den hybris som splittrade bandet. Man hann dock med att komponera en av tidernas bästa låtar (enligt mig), The Drugs Don't Work.

Dagens låt: The Drugs Don't Work

Dagens rekommendation är det grunge-iga folkrockbandet Deer Tick. Startat som ett soloprojekt av John McCauley som ensam spelade samtliga instrument och sålde sin musik på hembrända CD-R-skivor. Deer Ticks singer-songwriterfolk hämtar inspiration från country och blues och framförallt är McCauleys nasala och pitchiga sångröst Deer Ticks mest framträdande kännetecken.

Så småningom blev soloprojektet ett tremannaband och debut-LPn War Elephant släpptes i en limiterad utgåva i slutet av förra året. Men efter fina recensioner blev efterfrågan större än utbudet. Därför kommer albumet att ha nyrelease i November som LP och CD i en ny limiterad specialutgåva med nytt omslag.

Lyssna på: Deer Tick - Art Isn't Real (City Of Sin)

Nu är jag tillbaka från två sköna semesterveckor. Men jag måste erkänna att jag har haft lite Internetabstinens, och det känns bra att uppdatera bloggen igen.

Vad händer i veckan då?

Konsertmässigt kan vi stockholmare se fram emot The Breeders på Berns, på tisdag, och Tom Levin och Elin Sigvardsson på Fasching, på fredag. På fredag är det även en råcool tribute till Pink Floyd på Dalhalla, synd bara att det kostar en halv förmögenhet för ditresa och biljett.

Veckans vinnare är dock Örebro, som får hem sin stolthet Witchcraft. På lördag spelar dom på Club 700. Förbanden är två av Örebros mest lovande band: The Durango Riot och Asteroid. Och det hade varit värt att betala 160:- för att bara se någon av de banden. Så det här är verkligen en Kinder Ägg-experience!! Ta tillfället i akt, kommer inte ångras!

Skivsläpp att se fram emot i veckan är självklart The Verve, som släpper sitt första album på drygt 10 år. Albumet är det fjärde i ordningen och praktiskt nog titulerat ”Forth”. Veckans kanske bästa albumsläpp är dock trip hop-rockarna No-mans album ”Flowermouth”. Flowermouth släpps idag, Forth på onsdag.


För många börjar skolorna åter igen idag, så jag tänkte ta tillfället i akt att tillsammans med Barenaked Ladies ge er en snabbundervisning i alfabetet. Även ni som kan alfabetet kommer nog lära er lite nya praktiska ord.

Dagens låt: Barenaked Ladies - Crazy ABC's

Kära vänner! Jag tänkte nu äntligen ta ut lite välförtjänt semester i ett par veckor, och bloggen får semester också. Ta gärna tillfället i akt och kolla in gamla inlägg, finns säkert en del oupptäckt örongodis där ;). Dessutom ligger juli månads spellista fortfarande uppe för lyssning här. Jag tänkte även lämna er med en till spellista att lyssna på, en "best of covers".

Covers är bland det mest hatälskade som finns. Och min inställning till covers är just den... jag både hatar OCH älskar det. Jag hatar när det görs slarvigt och med fel intentioner. Många covers görs för att tjäna snabba pengar eller som en genväg till att blåsa liv i en döende karriär. Man hör verkligen när en cover är gjord med dåliga intentioner, det är antingen för likt originalet eller så är det bara en tafflig remix.

En bra cover ger en ny tolkning av låten, gärna med ett genrebyte. Intentionerna är goda, det är ofta en hyllning till originalet eller en låt som betyder mycket för artisten. Många gånger blir en väl genomförd cover bättre än originalet, eller åtminstånde lika bra.

I veckan har jag försökt välja ut 12 av mina favoritcovers. Men det visade sig vara sjukt jävla svårt. Det är så många klassiska covers som defintivt bör vara med på en top 12, som "One" med Johnny Cash eller "Mr. Tambourine Man" med The Byrds. Men samtidigt ville jag lyfta fram de lite mer olyssnade godbitarna. Till slut blev det väl lite av en blandning av gammalt och nytt, covers som jag älskat i flera år och cover som jag nyss upptäckt. Får väl komplettera listan längre fram.

Hoppas ni gillar den i alla fall. Det vore jättekul om ni skrev en kommentar och berättade vilken/vilka som är era favoritcovers!

Lyssna på: Spellista - Best Of Covers

Ha en fortsatt trevlig sommar, vi "ses" om två veckor!

Andra dagen av Way Out West har pågått ett tag nu. Och det fanns verkligen en jävla massa att se idag. Ikväll spelar bland annat Yeasayer och Dengue Fever, som jag skrivit om tidigare här på bloggen. Vi har även haft två av världens viktigaste indierockband, Franz Ferdinand och Sonic Youth på scen idag.

Dessutom har de historiska rockgiganterna The Sonic ärat Way Out West med sin närvaro idag. Jag hoppas verkligen att ni som är där tog tillfället i akt att se dom, kan ha varit en av de sista chanserna att få se dom live.

Ett annat band som vi, med största sannolikhet, aldrig kommer att få se live igen är ett av Sveriges mest älskade band, Broder Daniel, som ikväll gör en avskedskonsert och minneskonsert tillägnad BD-gitarristen Anders Göthberg. Detta är självklart ett måste!!

Konserterna fortsätter dock en bit in på natten. Känner ni för en mjuk och skön avrundning på dagen så skulle jag rekommendera Nina Ramsby & Ludvig Berge Trio på Annedalskyrkan. Jag tänker i alla fall avrunda dagen med Ninas underbara stämma!

Lyssna på: Nina Ramsby & Ludvig Berge Trio - Nu Vandrar Jag Iväg Bort

Idag börjar som bekant Way Out West, som har sålt slut på sina biljetter för andra året i rad. Jag vet att flera av er ska dit… och jag är inte alls avundsjuk… det är skitkul att sitta instängd på ett kontor… hoppas det regnar på er!

Man kan väl säga att det är lite av en mjukstart idag. De mest intressanta spelningarna kommer imorrn och på lördag. Med det sagt så är det dock inte på något sätt dåliga spelningar idag, trots att de inte får spela på festivalområdet utan istället huserar på klubbar runt om i Göteborg.


Dagens tips:

För er som vill lyssna på elektronica är mitt tips göteborgsbandet Pacific! som spelar på Rio Rio kl. 22.00.
Lyssna på: Pacific! – Hot Lips

För er som vill ha lågmäld singer/songwriter-pop så går min rekommendation ut till norska Ingrid Olava som spelar på Jazzhuset kl. 22.30.
Lyssna på: Ingrid Olava – Only Just Begun

För er som trånar efter dansant indie-pop/rock så bör ni styra benen mot Pustervikbaren och lyssna på The Mae Shi som spelar där kl. 21.30.
Lyssna på: The Mae Shi – Run To Your Grave

Jag har haft fullt upp idag, så jag har inte hunnit lägga någon tid på bloggen förens nu. Och då jag slutar strax så blir det bara ett kort inlägg, dock fullt med substans ;)

För några månader sen la jag vantarna på Firewaters senaste album The Golden Hour som släpptes i april i år. Men sen dess har den försummats fram till idag då den äntligen fick sin jungfruspelning. Sen skällde jag ut mig själv för att jag låtit bra musik ligga ensam och ospelad i datorn.

Som vanligt med indie är det svårt att genreplacera eller beskriva Firewaters musikstil. Grundstilen är pop-punkig ska-rock (puh... fick med fyra genrer bara där) och man hör tydliga influenser från olika länders traditionellt inhemska musik, som t.ex. östeuropeisk folkmusik, framförallt den typ som genomsyras av zigensk musik... hmm zigenarpunk... hehe... lyssna bara på låten nedan innan jag fuckar era huvuden fullkomligt!


Bästa spåret från The Golden Hour: Firewater - Hey Clown

Det som utmärker Malcolm Middleton mest är hans påtagliga skotska accent. Lika skotskt som accenten är hans röda hår och svarta humor. Hans musik är dock allt annat än stereotyp. Det är mörkt, mellow och bittert men förpackad i vackra toner av piano och stråkar. Malcolm har själv sagt att "...de enda gångerna som jag spelar gitarr eller skriver texter är när jag är deprimerad eller uttråkad. När jag är glad är jag ju upptagen med annat."

Malcolm är främst känd som den ena halvan i indiebandet Arab Strap. Han fick även en hel del uppmärksamhet i Storbrittanien då han siktade på att få sin låt "We're All Going To Die" att bli "Christmas number one". Låten som handlar om att vi alla kommer att dö ensamma inledde med ett odds på 1000 mot 1 mot sig. Men efter stor support från fans som lobbade låten med hjälp av internet och radio så slutade "We're All Going To Die" på en fjärdeplats.

Bästa spåret från senaste albumet Sleight of Heart (feb, 2008):
Malcolm Middleton - Blue Plastic Bags


Titta och lyssna på: We're All Going To Die:

Lika skönt som det är att semestern närmar sig, lika oroväckande är det att vädret successivt blir sämre…  

Ungefär samtidigt som min sommar ”börjar” så avrundas årets festivalsommar. Och det med en grand finale! Som heter Way Out West! Jag återkommer till den, med tips, senare i veckan. Det råder verkligen festivalfeber i Göteborg denna helg, förutom Way Out West så drar även Göteborgs Jazzfestival igång på fredag. Så götet är verkligen the place to be i veckan. Vi stockholmare (som stannar i Stockholm) kan dock se fram emot Lars Winnerbäck på Zinken på lördag.

På onsdag släpps två sköna skivor; Aurora med svenska The Deer Tracks och Your Anchor med Lackthereof.


Avslutar dagens inlägg med en låt av toksköna och utflippade A Kid Hereafter:


Dagens låt: A Kid Hereafter - Seven Days Later

Falkenberg är fan rätt coolt! Bortsett från att det är makalöst vackert om sommrarna så har dom även hyllningsfestivaler till några av historiens främsta musiker. För några månader sedan arrangerade Falkenberg en Bob Dylan-festival, och idag är det dags igen... denna gång en Rolling Stones-festival. Under kvällen kommer flera Stones-coverband framföra sina tributes.

Precis som under Bob Dylan-festivalen ska jag dra mitt strå till stacken också. Min tribute till Rolling Stones är en spellista med, enligt mig, deras bästa låtar... i rangordning. Har jag missat nån?

Spellista - Best of Rolling Stones

(Spellistan är borttagen)

Steel Train, som tagit sitt namn från en Bob Marley-sång, är ett Indie-rockband från New Jersey. Bandet startades i början av 2000-talet av Jack Antonoff och Scott Irby-Ranniar. Deras debutalbum Twilight Tales from the Praries of the Sun släpptes 2005 och deras senaste album Trampoline släpptes i USA i slutet av förra året.

Steel Trains starkaste attribut är de fantastiska texterna. Låtskrivaren och sångaren Antonoff har ett ärrat förflutet, vilket han terapeutiskt ofta omnämner i sina texter. Han brukade även dejta Scarlett Johansson så Twilight Tales from the Praries of the Sun kom också att matas full med referenser till henne. Låten ”Better Love” är helt tillägnad Scarlet, medan andra nämner henne då och då, "Josie smiles and laughs, while me and Scarlett will smoke our hash.", "Oh, my scarlet you had a real friend in me.".

Imorgon spelar Steel Train på världens bästa musikfestival, Lollapalooza. Vi som inte kan droppa förbi Chicago i helgen får njuta av Steel Train här på bloggen istället:

Bästa spåret från albumet Trampoline: Steel Train - Kill Monsters In The Rain

Titta och lyssna på I Feel Weird från albumet Trampoline: