music.blogg.se

Alpha Outbreak from Airborne on Vimeo.

Finns inte så mycket att säga, mer än att det vore fantastiskt om musikvärlden fungerade på detta vis (för de som väljer att inte gå genom ett skivbolag förstås, alla har rätt välja sitt eget tillvägagångssätt)
Vad tycker ni? /David

En av världens just nu hetaste artister inom hip-hop och r'n'b, eller ja musikvärlden i stort, är Drake. Den nu 25-åriga kanadensiska rapparen och sångaren har de senaste ca tre åren gjort kometkarriär med sina mixtapes, gästverser och -refränger och framför allt med sitt debutalbum "Thank Me Later" som kom förra sommaren. Han tillförde känslor som inte riktigt tidigare getts utrymme för inom den hårda hip-hopen. Redan nu har han då kommit med uppföljaren "Take Care", och som med sin mestadels lugna och dramatiska stämning passar perfekt för hösten och den kommande vintern. Vid den första lyssningen så tyckte jag att skivan var lite för slätstruken och att det inte var något som stack ut, men efter att ha några gånger lyssnat på hela albumet rätt igenom så växer det hela tiden. I dagens musikvärld där det pumpas ut låtar konstant och som måste fånga uppmärksamhet direkt så gillar jag verkligen att Drake tillsammans med mestadels producenten Noah "40" Shebib lyckats skapa ett otroligt jämnt album som är till för att lyssna från början till slut på. Jag ska dock inte babbla på för mycket här utan ska låta er uppleva musiken själva.

När jag redan innan hela albumet släppts satt och lyssnade till läckta låtar på youtube så hittade jag länkar till en amerikansk killes kanal som gör piano-covers på låtar han gillar. Grabben är grym på att spela och göra sina egna versioner av olika framför allt r'n'b-låtar. Han har redan lärt sig att ta ut och spela enligt mig några utav de bästa låtarna från Drakes nya skiva. Först "Marvins Room", som legat ute för lyssning på olika sidor och bloggar rätt länge nu, och sedan skivans två bästa och mest spännande samarbeten i "Crew Love" med liknande landsmannen The Weeknd (som förtjänar ett långt inlägg själv) och "Doing It Wrong" med en munspelande Stevie Wonder.

Se och lyssna nedan till de mycket fina versionerna nedan, och njut och ha det skönt i höstrusket.

//Per

Länkade tidigare till några låtar med Knife Party, här kommer ytterligare en festhöjare från dem.

Efter att ha bott i fyra olika städer i två länder detta år så känns det som jag inte hunnit slå mig ner och gjort mig hemmastadd riktigt någonstans. Dessutom så har och kommer jag resa runt massor i mitt jobb den här månaden; från Göteborg i väster, till Malmö i söder, och Älvsbyn i norr. Dock kommer jag alltid ha mina rötter i staden där jag befinner mig just nu över helgen, nämligen gamla fina Örebro. Därför är det skönt att bara spendera denna fredag hemma och ta det lugnt, och då passar det ju perfekt med väldigt vacker musik. Denna kvällen, och en artist jag lyssnat en hel del till på sistone, blir det Michael Kiwanuka.

Han är en 24-årig kille från norra London med föräldrar från Uganda. Musiken han gör är i klassisk singer-songwriter-stil men med mycket tidlös soul i och påminner en hel del om legendarer som bland annat Bill Withers och lite röstmässigt Otis Redding med en ganska djup stämma. Jag får helt enkelt rysningar när jag hör honom sjunga och spela, är en riktig upplevelse.

Han har under året släppt ifrån sig två 3-spårs EP, först "Tell Me A Tale" och sedan "I'm Getting Ready". Den tredje EP:n "Home Again" släpps nu i början på nästa månad, för att sen följas upp av debutalbumet med samma namn som kommer ut i mars. Är fullängsskivan lika bra som de låtarna som hittills släppt så kan nog nästan nu garantera en pallplats på 2012 års topplista. Nedan kan ni se videorna till och lyssna på de tre titelspåren från hans släpp hittills.

 

//Per

Precis innan sommaren i år så dog soul- och jazzartisten och politiske poeten Gil Scott-Heron, bara 62 år gammal. Han hade under framför allt de senare årtionderna problem med droger och åkte in och ut i fängelse på grund av det. Han har influerat otroligt många musiker och anses ofta som "the godfather of rap" genom sin poesi. Även rockmusiker har på ett eller annat sätt influerats av honom, bland annat då indie-duon med det lite underliga namnet Dale Earnhardt Jr Jr som spelat in en cover av hans låt "We Almost Lost Detroit" från 1977. Bandet är själva från Detroit och har släppt ifrån sig först EP:n "Horse Power" och nu i år sedan albumet "It's a Corporate World". På albumet finns tidigare nämnda låt med, samt även bland annat låten "Simple Girl". Båda låtarna kan ni lyssna till nedan, den första i en fantastisk live-version som visar på energin de besitter.

 

//Per

Min kamrat och medskribent David tyckte att det behövdes lite indie-pop efter allt elektroniskt och soul, vilket jag helt håller med om att det är på sin plats. Det blir inget samplingstema idag, men blir ändå en alliteration i inläggstiteln i och med albumsläpp från härliga duon Summer Camp.

Jag vet att i alla fall jag och Johan är svaga för kombinationen 1 tjej + 1 kille + härlig och enkel pop, som t.ex Sleigh Bells, Cults och She & Him, och Summer Camp hamnar absolut i det fantastiska facket. När de först dök upp så var det dock mycket mystik kring vilka som döljde sig bakom bandnamnet och var de var ifrån. Då de först inte ville säga vilka de var så skrev de på sin myspace att de var från Dalarna i Sverige, som de tog bara av en slump, men som vilket snabbt luskades ut att det var falskt då de blev slog och fans började höra av sig. De har dock en koppling till Sverige genom en av singlarna från EP:n "Young" som kom förra året. Videon till låten "Round The Moon" består av massa klipp från Roy Anderssons klassiska film från 1970 "En kärlekshistoria", vilket passar perfekt ihop med musiken. Fakta är dock att de är från London och heter Jeremy Warmsley och Elizabeth Sankey (namn som man också ser i tidigare nämnda video). I dagens internet-tid där ett litet källar-band någonstans på vischan varsomhelst i världen kan slå igenom och spridas med vindens kraft långt innan de knappt skrivit sin första låt tycker jag det är härligt med ett band som hållt sig lite hemliga och inte sätter sig själva i centrum.

Musiken de spelar är ganska enkel 3-minuters-pop med tydliga 80-tals-vibbar med snygga somriga synthslingor och lätt distade gitarrer som får en att vilja vicka lite lätt på höfterna, så där coolt som man kan göra medan man hänger vid en bar, eller stå och stampa på dansgolvet. De sjunger båda två, och vilket de gör riktigt bra och ackompanjerar varandra utmärkt. Nu har de äntligen nyligen släppt debutalbumet "Welcome To Condale", vilket helt klart lever upp till förväntningarna och enligt mig är ett steg uppåt från tidigare EP:n och singlarna. En av de bästa låtarna på skivan är super-catchiga "Down", som passande nog har en Halloween-inspirerad video till och som ni kan se nedan.

//Per

Deadmau5 har spelat en ny version av en gammal låt, Aural Psynapse. Personligen är jag glad att han vågar producera några låtar som liknar hans "gamla" stil. Nej - jag menar inte alls på det där "äh-han-var-bättre-förr" sättet, utan helt enkelt för jag gillar variation, jag gillar när band och artister vågar göra tvärt emot det som förväntas av dem.

They're back. Die Antwoord har en ny skiva på gång, och här är första singeln.

Godmorgon vänner! Vanligtvis håller jag ett öppet sinne för det mesta i musikväg. Men, det finns vissa stilar jag inte klarar av. Utan att gå in på allihop, så kan jag säga att Reaggeton är bland det värsta jag vet. Kanske har det med att de flesta nordbor inte har det i höfterna naturligt, vad vet jag.

Ibland finns det inget bättre än att bara hänga på Soundcloud och klicka sig vidare mellan olika producenter, framför allt när man hittar nyproducerade guldklimpar som denna: