music.blogg.se

Idag tänkte jag introducera ett nytt segment här på bloggen. Jag kallar det ”Då & Nu”. Upplägget är enkelt; jag väljer ur en grym låt från förr som något nutida band eller artist har gjort en cover på. Då det görs cover på var och varannan låt så är ett krav att båda versionerna har fått uppmärksamhet och omfattande speltid.

Först ut: Some Velvet Morning

Då, 1967. Some Velvet Morning skrevs av Lee Hazlewood och han framförde den med Nancy Sinatra. Den gavs för första gången ut på Sinatras album Movin' With Nancy. Låten nådde plats #26 på Billboard-listan 1968.


 
Nu, 2002. Primal Scream var bara en i raden som gjorde en cover på Some Velvet Morning. Men deras version tillsammans med Kate Moss var den mest hyllade. Låten är med på Primal Screams album Evil Heat (2002) och även hits-albumet Dirty Hits (2003).

Yeasayer. Det är annorlunda, det är vågat, det är svårlyssnat och tydligen jävligt viktigt. Yeasayer släppte sitt debutalbum All Hour Cymbals i slutet av förra året. Undergroundrecensenter, indiekids och musikbloggare menade att det var det viktigaste albumet som släppts på länge. Det sades att Yeasayer hade skrivit ett nytt kapitel i musikhistorieboken. Att man kasserat allt som var norm och klyschigt och skapat något nytt och revolutionerande.

Huruvida det var bra eller inte tycktes inte vara av högsta prioritet att redogöra för. Det avhandlades senare, när man hade prisat klart originalitetet. Men visst är det bra!! Om det är viktigt och revolutionerande är väl dock en smaksak.

Hur låter det då?... jag vet inte ens om jag kan försöka beskriva. Det är en vild genreblandning av pop och rock, västerländsk folk och traditionell afrikansk musik. Psykedelisk 60-tals pop, reggae och dub. Men framförallt är det är eklektisk och medryckande.

Om en dryg vecka spelar Yeasayer på Way Out West. Om ni ska dit så måste ni bara se till att se dom. Det är ett liveband utöver det vanliga…


Se Yeasayer framföra låten Sunrise live:

Den här veckan fortsätter likt de många föregående. Våra svenska favoriter fortsätter sina turnéer. Winnerbäck gästas nu, under några spelningar, av Markus Krunegård. Samma Markus gästar även Kent på deras spelning i Krunegårds hemstad Norrköping på fredag.

Det är mycket skön blues och jazz i veckan, där höjdpunkterna är Mavis Staples på KB i Malmö och Dana Fuchs på Fasching i Stockholm.

På torsdag drar Luleåkalaset igång och fortsätter fram till lördagen. Den musikaliska repertoaren osar dock allsång på skansen möter finlandsfärja.

Veckans mest intressanta spelning sker på lördag i Dalhalla då Laleh och José Gonzales bjuder till. Det är Lalehs enda spelning i sommar och Josés första, så passa på att ta tillfället i akt.

Jag har tyvärr inga intressanta skivsläpp att rapportera om den här veckan, men det kommer bli en hel del bra musiktips ändå.

På torsdag lägger jag upp spellistan för juli månad. Samma dag tar jag bort spellistorna för maj och juni, så passa på att lyssna på dom ;)


Inleder veckan med en vacker låt av den härliga indie-duon The Bird And The Bee!


Lyssna på:
The Bird And The Bee - Come As You Were

Portugal. The Man bildades 2004, de är ursprungna från Alaska och består av utbrytare från emo-bandet Anatomy of a Ghost. Dom spelar experimentell indie med en gedigen palett av influenser, såsom klassisk soul, bluesrock, folk och 70-talsrock.

Bitvis är det samplingar, syntlopar och trummaskiner som för tankarna till Portishead och Blonde Redhead. Men som oftast är det konventionell rockmusik som påminner om äkta kvalitetsrock som Led Zeppelin och The White Stripes.

Lyssna och titta på: Portugal. The Man - AKA M80 the Wolf:

Idag öppnas dörrarna till festivalen Piteå Dansar och Ler… eller egentligen öppnades dom igår, men idag är de första spelningarna… fast egentligen känns det som att det är imorgon som det börjar på riktigt. Dagens spelningar är varken särskilt många… eller intressanta.

Undantagen är dock svensk-finnen Kristian Anttila som lär dra liv i Babylonscenen ikväll med sin härliga svenska indiepop. Efter Kristian är det definitivt värt att stå kvar och höra Moto Boys vackra röst framföra syntig vispop, eller åtminstånde kolla in hans scenkläder. Det kan även vara värt att stanna kvar för några låtar av ”The Hives-wannabegruppen” Henry Fiats Open Sore, som säkerligen kan bli ett intressant band i framtiden.

Uppvärmning:

Förra månaden släppte Kristian Anttila albumet Lilla Napoleon. Lyssna och titta på första singeln Smutser.


I januari i år släppte Moto Boy sitt självbetitlade debutalbum. Lyssna och titta på Young Love.

Dr. Dog är ett indiepop-band från Philadelphia som spelar psykedelisk lo-fi, med ett sound av 60-tals pop/rock, såsom The Beatles och The Beach Boys.

Dr. Dog har sedan debuten 2001 hunnit släppa fem album, men har i många år blivit misstagna för en hip-hop akt på grund av sitt namn. Först på senare år, framförallt efter tredje albumet Easy Beat (2005), har de börjat få erkännande från en bredare fankrets och från musikrecensenter.

Idag släpper Dr. Dog sitt femte album Fate.


Lyssna och titta på Dr. Dog – My Old Ways (från albumet We All Belong, 2007)

Idag släpper den teatraliska indiepop-gruppen Bodies of Waters sitt andra fullängdsalbum, A Certain Feeling. Bodies of Water är en kvartett från Los Angeles som vid spelningar ofta uppgår till ett tvåsiffrigt bandantal. Dom spelar melodiös och ljudlig indiepop med instrument och en ljudbild som hämtat inspiration från otaliga musikstilar. Själva säger dom sig inspireras av gospel, amerikansk folk, punkrock, prog, brasiliansk musik och musikaler.

Deras kritikerrosade debutalbum Ears Will Pop & Eyes Will Blink släpptes förra året, men hade nyrelease i januari i år.

Lyssna på: Bodies of Waters - Gold, Tan, Peach, And Grey

Nu är jag tillbaka. Hoppas junis spellista fyllde hålet av uteblivna inlägg. Denna vecka har vi ännu en festival att se fram emot, Piteå Dansar och Ler, som börjar på torsdag och fortsätter veckan ut. I övrigt så är de mest intressanta spelningarna i veckan de svenska stoltheterna; Kent, Thåström, Lars Winnerbäck och Håkan Hellström som fortsätter sina sommarturnéer.

Skulle dock vilja rekommendera Lady Saw som förgyller Berns i Stockholm med sin sköngungande reggae/hip hop på onsdag.


Vi har flera intressanta skivsläpp i veckan. Primal Scream släpper sitt tionde album, Beautiful Future, på onsdag. Samma dag släpper underbara indie-popparna Dr. Dog albumet Fate.

CSS, som jag skrivit tidigare om här, släpper sitt andra album Donkey, även det på onsdag. Det ska även bli kul att kolla in Cyndi Laupers tredje försök att återfå sin stjärnstatus från 80-talet, med albumet Bring Ya To The Brink.

När jag i måndags sa att det var en tråkig musikvecka så förbisåg jag Stockholms Jazzfestival som börjar idag och håller på till lördag. Jag hade då inte väntat mig att line-upen skulle vara så… ojazzig. Bland jazzakterna ser vi nämligen The Soundtrack Of Our Lives, Marit Bergman, Mary J. Blige, Looptroop osv. Huruvida dessa hör hemma på en jazzfestival kan ju definitivt diskuteras (vilket det tydligen görs också), men man ska väl knappast klaga… på en renodlad jazzfestival hade vi inte haft möjligheten att se artister som Patti Smith, Joan Armatrading eller kanske ens Van Morrison.

För att komma is stämning tänkte jag lägga upp lite låtar av en skön jazzig trio som jag upptäckte idag, The Puppini Sisters.

The Puppini Sisters sjunger 40-talsinpirerad jazz, primärt genom a capella. Allt är extremt retro, från sång till vintagekläder och tidsenliga frisyrer, men dom gör det på ett futuristiskt sätt och musiken beskrivs ofta som ”swing punk” då den har mer attityd än vanlig swing. Även låtvalen, som till största del består av covers, är ovanligt up-to-date för den här typen av jazzpop, vilket förstärker imagen av nutida musik förpackad i en vacker retro-förpackning.


Lyssna och titta på The Puppini Sisters egna låt Jilted:


Tack till Anders Rapp för rekommendationen!

Hayden är en Kanadensisk singer/songwriter som spelar mörk och sorgsen folk-rock. Han har varit verksam sen början av 90-talet och har under den tiden släppt fem fullängdsalbum. Hayden inledde sin musikaliska karriär experimentellt, där han blandade vilt mellan olika genres, dock med tyngdpunkt på rock.

På hans senare album har Hayden gått över till att spela mer lo-fi, gärna akustiskt och långsamt. Detta är framför allt påtagligt på Haydens senaste album In Field & Town som släpptes i januari i år. Resultatet blir minst sagt personligt och rörande.

Mina favoriter från Haydens diskografi är debuten Everything I Long For och de två senaste albumen Elk-Lake Serenade och In Field & Town.

Lyssna på: Hayden - In Field & Town

Lyssna och titta på: Hayden – Bad As They Seem

Jag har haft mycket att göra idag, därav inläggets sena ankomst. Det är måndag igen, vilket innebär en brief på vad musikveckan har att erbjuda. Precis som förra veckan är det inte så mycket att vara förberedd på. Skulle nog till och med påstå att det är den mest händelsefattiga veckan hittills.

Inte ett vettigt skivsläpp så långt ögat kan se och jag kan inte heller se några direkt intressanta spelningar… visst Winnerbäck och Hellström fortsätter sina turnéer, med det känns mest som att det går på repeat nu, även fast ni bör kolla in dom när de når er by. Däremot vill jag uppmärksamma alla Göteborgsbor på att Hoffmaestro & Chraa spelar på Nefertiti på lördag, och det är ju något att kolla in!



Jag tänker dock inte lämna er tomhänta idag. Igår såg jag nämligen en härligt välgjord film, Juno. Den var smart och rolig och rakt igenom underhållande, och som min tjej sa när eftertexten började rulla ”nä, jag vill se mer”.

Man känner igen vibbarna i Juno från filmer som Ghost World, Welcome To The Dollhouse och Garden State. Och likt dessa har även Juno ett grymt bra soundtrack. Det haglar med musikreferenser och ”band name dropping”, ofta levererat med komik, som när Juno blir sårad och sårar tillbaka genom att säga att Sonic Youth bara är oväsen. Eller när hon kallar benmärgsbedövning för Spinal Tap.


Kolla in trailern:

Port O’Brien är ett fyrmannaband från Kalifornien som bildades 2005. Dom spelar catchy folk-pop som skiftar mellan spasmisk allsång till lugn akustisk pop. Man märker influenser av Devendra Banhart och Pavement. Stundtals känner man även igen sig i Death Cab For Cutie och svenska I’m From Barcelona.


Förra sommaren släppte Port O’Brien sitt debutalbum The Wind And The Swell, som var en samling av tidigare EP-utgivna låtar. Idag släpper dom sitt andra album All We Could Do Was Sing.


Bästa spåren på All We Could Do Was Sing: I Woke Up Today, Stuck On A Boat och Close The Lid.

De brittiska indierockbanden ynglar verkligen av sig!! Taniga killar i 20-årsåldern med likadana kläder och sångröster. Dom tycks alla sträva efter en humoristisk framton och självdistans. Men JAG tänker i alla fall inte klaga, för dom gör det så jävla bra!

En av förra årets bästa låtar kom från The Wombats, en uppenbar produkt av den brittiska indiescenen. Det är tydliga referenser till Arctic Monkeys, Art Brut, The Futureheads osv. men The Wombats lyckas ändå hitta sin egen väg. Dom gör det mer poppigt och dansant och med mer genomtänkt komik. Bäst gör sig The Wombats på en scen där dom kan få vara utflippade och få utlopp för sin energi och spelglädje.

Gruppen, som bildades 2003, består av två Liverpoolare och en norrman. Debutalbumet släpptes i November förra året och dom har redan blivit riktigt hypade i England. I slutet av förra månaden framförde dom en hyllad spelning på Peace & Love i Borlänge.

Dagens låt: The Wombats - Let’s Dance To Joy Division

Konserter
Även denna vecka börjar tydligen med regn och rusk, hoppas den avslutas med solsken som förra veckan gjorde. Om inte annat så är det ett bra sommartecken när Lars Winnerbäck ger sig ut på vägarna med gitarren i handen och kompbandet på släp. På torsdag inleder han sin sommarturné på Sofieros Slott i Helsingborg. Han kommer även hinna med att spela på Slottskogsvallen i Göteborg (11/7) och i Folkets Park i Gamleby (12/7) den här veckan. Med på turnén har Winnerbäck en rad gästartister som byter av varandra. Först ut är underbara Maia Hirasawa som lirar med Lasse fram till den 20 juli.

Vi har mer svensk musik att se fram emot i veckan, Kent och Håkan Hellström spelar tillsammans inför ett garanterat fullsmockat Strömsvallen i Strömstad på fredag, och på lördag huserar dom på Kents hemmaplan, Strömsholmen i Eskilstuna.

Övriga spelningar att se fram emot är Kleerup på Razzia i Göteborg på onsdag, Sofia Karlsson på Järnverket i Iggesund på fredag och Eric Bibb på Nefertiti i Göteborg, också det på fredag.

Skivsläpp
Veckans mest intressanta skivsläpp är (enligt mig): Albert Hammond Jr. Como Te Llama, Becks Modern Guilt, Port O’Brians All We Could Do Was Sing och Carla Brunis Comme si de rein n’etait. Samtliga släpps på onsdag förrutom Carla Bruni som släpps på fredag.

Dessutom kan vi se fram emot ännu en festival i veckan; Tivolirock i Kristianstad drar igång på lördag!

Andra dagen på Arvikafestivalen heter guldkornen: Interpol, Kent, Lykke Li och El Perro Del Mar (som jag skrivit om tidigare här).

Kvällens rekommendation heter: Cut Copy


Cut Copy är ett australienskt tremannaband som spelar syntpoppig indie-electronica. Inspiration har hämtats både från 80-tals synt och new wave samt från nutida elektronica som Daft Punk och LCD Soundsystem. Bandet grundades 2001 och har bland annat varit förband till Franz Ferdinand och Bloc Party. Man har dessutom turnerat med Daft Punk. Cut Copys kritikerrosade tredje album In Ghost Colours släpptes i april.


Titta och lyssna på: Cut Copy – Lights And Music:

Roskildefestivalen går in på sin andra dag. Spelningar som jag skulle vika tid åt idag är: CocoRosie, Band Of Horses, Yeasayer, Goldfrapp och First Floor Power (som jag skrivit tidigare om här)

Dagen rekommendation är: Santogold

Santogold (Santi White) var tidigare en del i ska-punkbandet Stiffed. Nu kör hon solo som Santogold där hon producerar funkig och baspumpande New Wave med attribut från punk, reggae, electronica och indierock.

Santogold blir ständigt jämförd med M.I.A. och likheterna är helt klart påtagliga, men Santi har hittat sin stil och satt sin prägel på soundet, så det går helt klart att uppskatta de båda simultant. Denna svårdefinierbara genre kommer med största sannolikhet att växa sig monumental.

Santogold släppte sitt debutalbum i april/maj i år och kommer vara förband till Coldplay under deras nordamerikanska turné.

Lyssna på: Santogold – Shuv It

Titta och lyssna på: Santogold – L.E.S. Artistes


Senare kommer dagens rekommendation från Arvikafestivalen också!

På Roskilde ikväll kan man förtrollas av Säkert! och Duffy, Rockas loss av Radiohead och The Hellacopters och gunga till Orishas och Lady Saw. Och missa för guds skull inte Gossip, MGMT (som jag skrivit tidigare om här) eller Dengue Fever som jag skrev om igår.

Min rekommendation för kvällen är: Teitur



Teitur är en singer/songwriter från Färöarna, han spelar underbar folk-pop och jämförs ofta med Damien Rice och Jason Mraz. Teitur slog igenom stort i Danmark och fick förra året pris för ”bästa manliga” på danska ”Music Awards”, men är nu bosatt i Stockholm. Räkna med att Teitur kommer att leverera kvällens vackraste spelning.


Titta och lyssna på: Teitur - Louis Louis


Scrolla ner för att läsa om dagens rekommendation på Arvikafestivalen.

Idag börjar som jag nämnt tidigare två av Skandinaviens störta festivaler: Roskilde och Arvika.

På Arvika idag spelar bl.a. Håkan Hellström, Slayer, Robyn, Timo Räisänen, Kate Nash och Markus Krunegård, som jag skrivit om tidigare här. Personligen skulle jag försöka pricka in lite kvalitativ house-tid med Familjen och Slagsmålsklubben.

Dagens rekommendation blir dock Norrköpingsbandet: Caveman Blues



Caveman Blues bildades 2006, de spelar funkig och melodiös 60- och 70-tals rock som för tankegångarna till Jeffersons Airplane och The Doors psykedeliska rock. Caveman Blues vann första upplagan av musiktävlingen Rockkarusellen i år. Priset var en turné med nio spelningar runt om i Sverige. Höjdpunkten är självklart kvällens spelning på Arvika, så lita på att det kommer bli en ödmjuk och helhjärtat spelning. Är det nån gång i sin karriär som dom kommer ge järnet mer än nånsin så är det idag.

Lyssna på: Caveman Blues – From The Caves

Jag hade ursprungligen inte tänkt att skriva om festivaler utanför Sverige, men det är ju ändå Roskilde… det måste ju nämnas.

Imorgon tas första tonen på Roskildefestivalen, samma dag som Arvikafestivalen, och fortsätter sen fram till söndag. Redan nu i söndags startade dock Roskilde Cinema, som är en kostnadsfri filmfestival på festivalområdet. Idag visar Roskilde Cinema dokumentären Sleepwalking through the Mekong som handlar om bandet Dengue Fevers resa till Kambodja förra året, där de gjorde sin första utlandsspelning. Kan vara en bra uppladdning inför Dengue Fevers spelning på Roskilde imorgon.

Dengue Fever bildades 2001 efter en resa i Kambodja som introducerade bandets grundare Ethan Holtzman till kambodjansk 60-talsrock/pop. Hotzmans reskamrat åkte på Denguefeber på resan och därav namnet. Bandet lyckades värva den kambodjanska sångerskan Chhom Nimol, som kom från en framgångsrik musikalisk familj a la Jackson Five.

Dengue Fever spelar Psykedelisk Folkrock med ett kambodjanskt 60-tals surfmusiksound. Nimol framför några låtar på engelska, men de flesta är på Kmer, och de asiatiska attributen är ständigt påtagliga. Man märker även att inspiration har hämtats från Etiopisk jazz och indisk Bollywoodfilm.

Man önskar att ett band som detta ska bli hyllade för sin originalitet och speciella musik och stil, men istället har de oförtjänt hamnat i periferin. Förutom spelningen på Roskilde imorgon så kan vi se dom på Way Out West i Göteborg i augusti.

Nedan är två smakprov från Dengue Fever, den första på engelska och musikvideon är på Kmer.

Lyssna på: Dengue Fever - Sober Driver

Titta och lyssna på Dengue Fever - Seeing Hands:

Det har varit ganska mycket rock, electronica och psykedelia på bloggen ett tag nu… it’s time to make things mellow. Idag lyssnar jag på underbart vackra The Cinematic Orchestra.


Nedan är en livespelning av To Build A Home:



Cinematic Orchestra är ett brittiskt sex-mannaband som spelar Lo-Fi-Jazz och Trip-Hop som har en uppenbart cinematografisk ljudbild, varför man spelats flitigt i tv-serier och filmer. Dom spelade även på hyllningsceremonin tillägnad Stanley Kubrik.

2000 fick Cinematic Orchestra äran att skriva ett nytt soundtrack till den filmhistoriska stumfilmen Man With A Movie Camera (1929, Dziga Vertov), som man framförde live under visningen av filmen.

Klicka här för att se ett smakprov på den fantastiska ryska montagefilmen Man With A Movie Camera, med Cinematic Orchestras soundtrack. (Hela filmen, på ca: 80 min, finns upplagd på YouTube uppdelad på 9 poster).